dubbelpuss på pannica pluttekorv

så.
nu är en nygräddad lördag tagen ur ugnen och jag kan slänga en fjärdedel av fredagskakan som blev lite för mycket tänkande.
alla tårar är borta ur den där smeten, och därför ska min lördag bli så bra som möjligt!


jag känner mig såååååå Ernst Kirschteiger när jag pratar i kakmetaforer, och då måste väl ändå livet vara fint i paketet.
det var iallafall skönt att jag inte åkte in till Västerås och flydde igår, vilket jag tänkte.
hur konstigt&klyschigt&sjuksköterska det än kan låta, med tanke på vilken jobbig process det var, behövde jag verkligen gråta ur mig halva Atlanten(ja.. jag kom underfund med att det kanske inte var hela trots allt. niveet, överdrifter!) igår - eftersom att jag bara blundat för dem tidigare och sprungit iväg till något som räddar mig, så fort de varit minsta lilla nära.
det är så läskigt lätt att göra sånt när man har tusen saker kring en hela tiden.


yeye, idag är gladdagen i alla fall & förhoppningsvis träffar jag mina gr8m8s pluttalie & pluttelina senare.
jag saknade er hela dagen igår, förtusingars kråkspadar!

jag är lyssnaren som tårar mot din kind

nyss publicerade jag ett nästan farligt personligt inlägg(just med tanke på att jag inte publicerat så många inlägg som avslöjar något på djupet personligt om mitt känsloliv), som jag sedan sparade som utkast istället ... just för att det var så otroligt känsligt.

men ye, det pratade iallafall om en liknelse kring processen att på en hel kväll gråta ur hela Atlanten genom två hål små som nålens, i ögonen, och den där grejen med att föda barn.
båda sakerna tär ju litegrann.
inte konstigt att jag haft ont i huvet, menar jag.


wellohwell.
vem vet .. jag kanske publicerar det.
om ni orkar läsa.
och om jag vill avslöja.

fast jag känner mest att jag redan gråtit skallen av mig ikväll och lite för många kvällar på senare tid... någon måste höra. jag orkar inte annars.
jag har ju förtusan liksom.. slutat prata typ.
..kanske beror det på att jag inte riktigt vet om någon hör mig.

jag firar höstlovet med sovflätlockar och ett höstlövsträd på tröjan

typ 15 procent av min enormt iq-begåvade klass sitter just nu och trycker ut datorns cd-öppnare på näsan om och om och om och om .... igen och garvar sen kissblåsan av sig.

allt är som det ska & mitt två-timmar-innan-höstlov startade fint med en trevlig konversation à la Plommon och mig,
jag möter honom när han strapplar med rullatorn påväg mot sin port: Hej!
jag: Hejhej!
han: haha, värst vad du var glad då!
jag: ja, det är ju höstl..
han: ...jaa, jag säger det, det är ju fredagskväll snart. FIN BÖRJAN MENAR JAG!
jag: hehe, precis. och så har jag ju höstl..
han: jaa, fortsätt så! ha det så bra, hejdå!
jag: jaa, nu ska jag riktigt njuta av mitt *tar upp den blå neonlysande megafonen ur fickan och förbereder min ultraviolettfalsett* HÖSTLOOOOOOOOV!!111111
han: *trippar iväg ovetandes*

men tjohejochhå, jag är säker på att Plommon unnar mig mitt höstlov. ikväll vankas det galakväll på Lindbo och snart är det Kulturkaos tralala och jag ska verkligen bara njuta av den kommande veckan.
..givetvis med att ha hela veckan inplanerad nu, men hejhåtutapå. är man ett yrväder så är man, och det vore väl inte annat än rätt att utnyttja faktumet.

imorrn ska jag intervjua Dogge Doggelito

han skriver texter som går såhär,

Fåglarna kvittrar blommorna slår ut 
polarna ligger på väst akut
snubben drog i sej en kvarting sprit
va kan jag säga fucking skit
cola och sprit tittar ner i påsen 
hittar lite röka 
tänder feta gåsen
holken går runt och alla får smaka
när vi snackar hövding är jag kung på ett ??

Sommar Sommar i förorten 
brudar glass o svettiga lakan

Sommar sommar i förorten nu är de sommar i jakan

Sommar sommar i förorten
brudar glass o svettiga lakan

Sommar sommar i förorten äntligen sommar i jakan

Träffa värsta gussen som satt på bussen
gick av på slussen ??? ????
nu ska ja åka båt fett me knulla
sen kom hennes morsa när ja satt o pulla
Man sitter på playan o myser me en kebab
fan mysit ellerhur
de e skönt vafan 
sätt på nån till sommarlåt
Ted gärdestad vettja

Sol vind och vatten är det bästa som jag veeeet


..jag undrar vad jag ska fråga honom.
hur det känns att mysa med en kebab på playan kanske?
jag menar, how would I know, jag är ju en veggotönt
så det skriker om det. jaaa, så blir det nog.

utöver det måste jag nog klämma in något om min kära mamma
också, med tanke på att hon gång på gång kommer på nya
anledningar till varför hon ska få följa med och träffa honom.
sen, efter att hon sagt själva poängen, skrattar hon
lite Dr Hibbert och kommer på nästa grej.
det är nog snällast om jag nämner henne, alltså..
just på grund av att hon faktiskt varit kär i honom
sen jagvetne, typ tvåtusen eller nåt.

men faktum är att jag mest sitter och funderar
på ifall jag skulle lyckas ragga till mig en cykel
på köpet utan att ens handla på Elgiganten

... eller ännu bättre, en tandemcykel!!!11 :'D

en blåval måste faktiskt ha två hjärtslag

för även om den är stor måste det ju kännas evinnerligt ensamt & pluttigt i det oändliga blå ibland.

hejhallåfiskschallå(nej, det där sista är inte ett ord ... I think)

har precis kommit hem från ett UB-möte, allt är full rulle och jag kebaben typ.
i rullen, alltså.


men jag tänkte inte vara långrandig & tankig idag,
utan jag ville bara länka till den här underbara låten som får hela mig att knaka sönder..
på ett väldigt fint & harmoniskt sätt.
lyssna! jag lovar gånger tiotusenstjärnstopp att den gör dig lite snällare, ödmjukare, klokare, mättare, kärleksfullare & tårögdare.

..eller. man kanske blir hungrigare av den? jag menar, är det inte Lionchokladen som är sådär skitagod?

..when the children sing, then the new world begins v

LIKSOM KOLLA PÅ HONOM.

han är liksom coolast i världen för tusan liksom. vad sjutton i allas baljor säger man till en sån?! typ som att prata till en hund eller nåt.
jag kommer bergis börja typ dregla och låta som den sötaste lilla tjockismusen i Askungen(öhhhhhh ha-ha-ha den äran!).
jag har aldrig träffat på någon som är coolast i världen förut .... eller jo. det har jag ju. jag har ju träffat honom.
menåhnifattar.
ihih.

vet ni vad jag dör(eller åtminstone hyperkissar på mig) lite på?

..jo. eh;
ATT JAG SKA PRATA MED MARKUS KRUNEGÅRD LIVE I MORGONPASSET IMORGON!!!!!!!!!1111111111

seriöst, it's time now. & jag är hetsig & galen & fnittrig & Ingemar(which turned out to not be the slisk-lärare) och jag har blivit lite bästa telefonpals numera, ja-arrrå.

..och med tanke på att jag faktiskt träffat kisen en gång redan borde jag kanske inte få en hjärtattack vid tanken att jag ska prata med honom - men jag kan verkligen inte bärga mig, och jag har aldrig nånsin brytt mig om några borden för hela världen kan höra mig prata med Markus Krunegård, strax efter slaget nine o'clock imörrn.
www.sr.se/p3 & *klicklick* där på höger sida. 'Lyssna direkt' eller nåt sånt står det.
sen kan man ju alltid lyssna en månad efteråt på det.


shit, jag tror jag kissar på mig. ska nog städa mitt rum ett snäpp, och försöka
1, komma på två extra frågor att ställa till honom(what the fluff liksom?! jag kan inte ens tänka)
2, försöka komma på det allra bästa sättet att fria till någon i direktsändning utan att låta allt för ... Mark Chapman(John Lennons mördare, that is).
3, träna på att inte svälja tungan eller börja prata i falsett under psykosnervösa tillställningar, som denna.
men mhihihihihihihiihhihihihi på er & nu ska jag försöka dallra av mig lite energi på granar.
sånt är väldigt exalterande har jag hört. i sann Joukoanda, liksom.

they're just old light

kill your darlings

tadaaa, exclusive preview à la radiokrönikan.
Sandra Svensson tyckte den var lysande(hhihihihihihih) och ville, liksom jag, inte kapa den - men p g a att allt i programmet måste vara blablabla eller blablablej minuter långt är jag tvungen att kutta texten efter typ... hälften. killa mina darlings, som min pal Sandra Svensson så fint uttryckte det.
men här är alltså ett exklusivt publicerande av hela skiten.
egentligen får jag väl inte göra såhär, men äschelipäscheli.
hon killar nog inte sina darlings så ofta. mej, alltså.
tyck & tänk folk, jag gillar när ni gör sånt för ni har blivit så himla sugiga på att kommentera.

yep yep yep, here we go!
För någon månad sedan trippade jag hem från teatern. Precis som jag alltid gör runt nio på fredagskvällarna. Höstkylan låg mysigt ihärdig runt mig och jag vankade lite extra långsamt den här gången - mest för att stirra lite i det stjärnklara vackra ovanför mig men också för att rensa hjärnan en bit, passa på då de sista torgmänniskorna gett upp sina kalla promenader och flytt in i tv-soffan för att säga god natt till världen i takt med nyheterna. De spännande lokalnyheterna bara måste ju ses - de senaste två veckorna hade ju vittnat och handlat i princip bara om de två liv som tagits i Hallstahammar på bara några dagar.

När jag rundat centrum och lunkat på mot mitt hyreshus, precis som jag alltid gör, är allting sig likt. Sådär tryggt. Tanten som jag alltid möter men som aldrig vill heja på mig gick sin sena långpromenad med vovven, och min kompis faster stod med cigaretten i vädret på sin balkong. Precis som vanligt. All den här trygga småortsmentaliteten omkring mig - att var jag än går, hur sent jag än vistas ute, behöver jag bara sträcka ut en hand för att nå ett igenkänt ansikte som kan ge mig en bit hjälp.
Det är tack vare den jag alltid vågat gå hem från teatern själv, för jag vet att Hallsta faktiskt är ett handtag att lita på - klockan nio en fredagskväll är ingen fara.

När jag precis ska passera vägen som går bredvid hyreshuset jämte mitt, rycker jag till mitt i mina funderingar av något i ögonvrån. Jag sneglar dit och upptäcker en stor hord av ljus som tar plats mitt i gatan, vid övergångsstället - precis där 16 år av uppväxt, äventyr, hela framtiden kvar och hjärtslag för bara knappa dygnet sedan blivit petat över bord och förlorat sin chans. På grund av ingenting alls.. ja - åtminstone ingenting i värdet som kan jämföras med vad ett liv kostar. Den där lyckan och hoppet.

Ljusen är vita nästan allihop och har sällskap av ett par kort och brev någon centimeter ifrån dem. Jag snabbade mina steg hemåt och tog mig verkligen inte dit för att ta mig en närmare titt eller så - rös liksom till bara av att se dem på långt håll; tanken är så himla bisarr.. Jag varken kunde eller ville förstå sådär ensam i höstmörkret, att två människor alldeles nyss knivslagits om sin överlevnad på en plats jag joggat över och passerar nästan varje dag - båda övertygade om att någon av dom inom kort skulle vara tvungen att ge upp, offra sin stolthet och dö, försvinna för all framtid. Men frågan ligger i mig än idag. Förmodligen kommer den också alltid ligga kvar. Det är det enda som ekar runt i kraniet när jag råkar slänga en blick åt övergångsstället utanför den lilla närlivsbutiken.Vad tusan.. vad tusan var det som hände egentligen?


Jag kan liksom inte te mig annat än säker på att de här killarna, båda så gott som jämngamla med mig, fått brista ut i ett par helhjärtade skratt under sin livstid de också. Jag bara hoppas i hela mig att de också fick känna känslan av en annan människas hjärtslag dunkandes helt och hållet för dem - precis som jag känner då mamma värmer mina ständigt iskalla tossingar, eller överraskar mig med en påse vindruvor på sängen en lördag runt ett; då jag precis vaknat och hon redan hunnit storhandlat för allt vad hon orkat.

Men jag kommer aldrig någonsin att få veta. På fredag när jag går hem ifrån teatern, kommer allt vara som vanligt igen. Ljusen är borta för längesen, folk kommer att köra likt tokdårar utanför mitt hus, förbi pojkens sista andetag, de kommer i full blindo gasa igenom Hallsta på galenhet - utan hjärta någonstans att stanna för traktens alla katter som smyger runt trottoarerna. Utan mage att hjälpa alla stackars små igelkottsväsen de mosar, för att sedan bara låta ligga kvar och förfrysa med halva hjärtat utanför kroppen.

Fast de är alltid borta efter ett tag, kottarna. Jag undrar vem som tar bort dem. Jag undrar om hon eller han någonsin kommer att glömma. Jag undrar vad som hände med alla ljus, kort och brev jag såg ligga där - dagen efter attacken. Jag undrar varför händelser försvinner så lätt, och varför så många fortfarande blundar.
Jag undrar när jag någonsin ska lyckas kupa händerna till två akustikväggar runt munnen och våga be idiotbilisterna att vakna.

puss & kram

pluttsligt

hej griseknoar,

här ligger jag och knappar runt lite på Lisas laptop, jag har en hel hög sovande pluttisar runt omkring mig plus en liten Herman(gosedjursgroda, she follows me wherever I go) lika superstirrandes som vanligt ut i luften. eller ja, nu stirrar hon nog på min dubbelhaka; för hon ligger typ med benen i mitt armbågsveck och huvet under mig.
och där lyckades vi slösa ett par viktiga tio sekunder av era otroligt tidsbristande liv på något typiskt Stinaonödigt, visst ere väl underbart vad jag lyckas ibland va!

wellohwellohpello.
alla sover som sagt utom den lillaste av dom alla(..jag, alltså) och jag mår så bra i hela mig bara av situationen.
jag blir alltid otroligt känslosam när jag besöker mina fina - när jag är här eller i Stockholm släpper jag trotsigt och bestämt allt vad skolan och pluggeripluggebajs heter för att bara ta vara på tiden med mina snuttisar, och mår därför så otroligt bra.

vill liksom inte vakna imorrn och veta att helgen är bortsprungen som i en fingerknäppning igen, för att bara räkna ner timmarna tills min sexbuss går.
heheheh nu offrade jag den fina sårbarstämningen genom ordet sexbuss, men jag kände mig kort&gott tvungen att skriva det bara för att ni skulle störa er på det, jag är ju så himla rolig, men det vet ni ju redan, annars skulle ni ju faktiskt inte fortsätta läsa det här.
och sedan bara... börja om allting.
(jag orkar faktiskt inte snorgråta mig till sömns och känna hjärtat slå i takt med hulkningarna mer)
den där pill-i-navelnfunktionen, yes please..

tacka vet jag teatergruppen & sötisklassen som keepar me alive.
och att träffa mamma igen. hoppas hon saknat mig.
det har hon nog, och så är hon extra gullig när jag kommer hem. I need it.


..ne, nu ska faktiskt jag också kojsa ner mig och försöka sussa sött(dreglandes, med öppen mun samt öppna ögon. that's the Stina kinda truth of begreppet att sova sött), jag har bara varit så himla sugen att blogga med den här rubriken hela kvällen - ett gulligt Örebro-citat av en pepsikvinna med mördargener.
damdaridaammmm

hej mamma, bussresan gick bra & jag lever(förlåt, jag ringer imorgon)

arrived v
Örebro tillsammans med gosefjusisar och en fin Kissy vid min sida.
Jessica & Lisa håller i partyt med Boten Anna på Singstar.
och just nu önskar jag mest av allt att jag skulle fötts med en liten sjätte sinnet-funktion i naveln; vilken gjorde att jag vid bara ett litet pill i naveln kunde stanna hela tiden & stunden som den ser ut nu och spara ögonblicket för att aldrig någonsin förflyttas någon annanstans.

i wanna spend the rest of my life with you by my side
forever and ever
som nån låt på Rockballads trallade nyss.

bjovely

att jag fick världens mysigaste telefonsamtal idag, som seriöst räddade mig ur världens hulkgråt. min livräddare, told you so.
att smält ost på mackan är sååå mycket godare än platt&torr.
att teatern kommit igång på riktigt igen.
att jag fick döda lite smink med en papperskniv & fånga spektaklet på bild, idag.
att jag har persiko/mangote igen. just like the old days, när jag var ett persiko/mangomongo.

att jag ska till Örebro och träffa två av de finaste människor jag känner, imorrn.
smaka bara på orden; om ett dygn kommer jag sitta där i Lisas säng bredvid mina gosifjusar och tjocka godis som aldrig förr.
det är lycka så jag vet inte vad.
fyyyyra månader sen, liksom.. ÖVER HUNDRA DAGAR!!! shiiiiihii! sånt borde verkligen inte vara lagligt.
hette jag Fredrik Reinfeldt skulle jag personligen köra diverse offer av detta efter typ ... ja, högst två månader iallifalli. det lovar jag.
lycklig lycko-lycka.

jag kom på en sak jag verkligen måste säga..

..och det är att jag, här & nu, lovar mig själv att aldrig någonsin stanna i Hallsta efter skolan och whatever.
bara så ni vet och inte börjar undra vad tusan det är för svävande rökmoln som tycks turboknaprat i sig Stina och bara lämnat hennes studentmössa ynkligt&ensamt dinglande ner mot marken, den där dagen då alla treor verkar glömt tvätta håret och fått plötsligt wannabe Lönneberga-abstinens och därmed skaffat huvudbonad med plastskärm.

jag läste något en klok människa skrivit, och det slog mig verkligen hur mycket jag vill härifrån. hur oändligt mycket jag bara skulle vilja vara terroristStina för ett slag och kapa närmaste bilist på dennes skatt, för att bara ta den och åka härifrån.
nånstans så himla långt härifrån;
där det finns vatten, natur och kunskaper som heter allt utom just Skantzsjön eller fökkkking Kantzowska.

allt kom upp till ytan och jag märker ju hur mycket jag måste knipa igen så många känsloströmmar med världens påsomslutare(ni vet.. en sån där plasttjong man klämmer till fryspåsar med) för att inte gå under den. ytan, alltså.
blunda, bita ihop, skita i saknaden, önska iväg sig & försöka plugga för allt vad hjärnan och kämpeviljan går för.
<- thats my nights. allra, allra helst av allt skulle jag vilja åka till Långtborthärifrån och plantera mig med ett litet tält, en termos te och en fin en under ett träd ute i höstskogen. vid vattnet. med inget annat än såntdär has-to-have-för-att-överleva och en stereo med Kent och underbara Billie the vision och Maaaarkuuus och Sugarplum och Beatles och Maia Hirasawa och Snook och Laurel och Bo Kaspers och The Kooks och Damien Rice och Stevie Wonder och Taken by trees och Jakob Hellman och Annika Norlins schizojag:s Säkert! samt Hello Saferide såklart och The Killers och Lars Winnerbäck(nejjaglyssnarinte, men lite på kanteeen. vissa låtar är finast. samma sak med Håkan), för att till det nyttja alla mina skolböcker på bästa möjliga sätt(och du kan säga vaaad du vill, Christer); nothing else but perfect eld&brasmaterial.

sitta i skogen och inte-frysa ihjäl med allt jag brukar påpacka mig vid frysa-ihjältillfällen och stirra upp i stjärnorna och aldrig ha det bättre.
bara känna hur hjärtat ler och slår, liksom.
..
but the hurricane does a twister flip.
suck. eländig, hoppandes, gråtfärdig, gnällig, drömsk och bara never ending suuuuuuuck.


men nu måste jag blunda & bita ihop igen.
och trösta mig med att träddiagram åtminstone, om jag verkligen kiiisar, associerar till en fridfull skog långt bort härifrån.
och att det är lussebullstider(jo-o, oktober är lussebullsmånaden om man bara drömmer sig bort) och att det är sommarlov om ... 246 dagar, 14 timmar och trettio minuter.
och att min klass är bäst ibland.
och att Örebro är bäst alltid.
och att jag ska ringa Lisa just precis nu.
förresten är jag kär.
(klicka på kär om du också vill bli kär)

oh yes please markus come to me!

jag gillar att viktiga radiomänniskor från SR terroriserar mig nowadays. det känns verkligen som att min roll som ungdomsreporter på P4 har gjort sitt,



håhåjaja, ibland vill man pussa på folk trots att de tilltalas Ingemar och därav ger en flottiga flashbacks från en alkoholist- samt rökskadad mellanstadielärare som gjorde att vi bytte hemtelefonnummer.
alltså, han & mamma var gamla kolleger och så brukade han roa sig på kvällarna med att ringa och spela Mozart i telefon för mig, Perra & Nisse.

jag undrar vad han gör idag egentligen.. tänk så - tänk så är det han som sitter och tar emot drömgäster i P3? det kanske rent av är sjukt skitmeant to be att vi ska återförenas, Ingemar & jag?!
Ingemar och jaaaag, världens vackraste par... - ellör?
..
eh.
let's hope not



men ijallifalli gjorde det här mejlet min dag & nu tänkte jag äta, läsa lite och vänligt(...) men bestämt försöka få Photoshop förstå att när jag vill göra en Kulturkaos-affisch är det planschen som ska bli kaos, inte hela datorn för att sedan medvetet, hånskrattande och lipande drabbas av en dramaqueen-hårddiskattack och DÖÖÖ.
hehe.

varje dag som går är en dag närmare till Örebro,
så trots att den där hurricane:n pågår är det ett big fat plåster att den i helgen pågår i Örebro. det torkar tårarna, mer än det mesta. då gör lite stress mindre än vad en Lisakram kan åstadkomma. ijallifalli.
puss barn



..keej, alla-som-läser-min-blogg behöver förresten inte ens kommentera det där med mobilen. för det är faktiskt tyyyyp alla-som-läser-min-blogg som kommenterar det var dag annars. låt det här bara stanna såhär rent&mirakulöst utan kommentarer!
kort & gott, utan krångel: Bex, håll käften.
tack.

i mitten av en hurricane

jag undrar en grej som jag undrat i fler blogginlägg, vid tidigare tillfällen.
för jaa, jag faller alltid tillbaka frågan kring vad tusan det är med mig och andras tröjor egentligen. jag tycker verkligen inte att mina egna myströjor och koftor är hälften så mysiga som andras evighetslånade.

jag vet inte, det är något med mjukheten & storleken - alla andra är större än jag = aldrig behöver jag oroa mig för tältbrist ifall det skulle krisa.
alla andra luktar mer spännande, med tanke på att jag faktiskt levt med min doft i sjutton(jag tänkte skriva tretton. ihhhk, så som i shitjagärgammal) år är det skönt för mina håriga små näsborrisar att vänsterprassla lite i smyg ibland.
så länge mina vad-det-nu-är-som-avger-lukten-celler varken kan se eller höra är det ju rätt lugnt; de märker väl inte om någon annans svettdroppar smyger sig på hellur.

om man ska prata om tröjor jag besitter som jag råkat 'låna' av andra för tillfället varav de sen efterskänkt till mig pga att de helt enkelt inte orkar vänta längre, kommer vi verkligen upp i typ miljonen eller nåt. miiiiiiinst! promise.
och då kan jag även tala om att det för tillfället är Karins blålila leopardkoftas tur att agera kidnappningsoffer, så hela jag luktar söt Karinhusdoft.
jaa, stjäla hit & stjäla dit - kalla mig tjyyyv ni. men tusingen att det gör världen snäppen mer spännande att utforska andras kläder och kroppsloppor.


mediekommuniktaion & big planning inför the radioprogram; jag måste ringa till viktig radiomänniska numero uno om en timme eller nåt, och för tillfället sitter jag bredvid sexpackarna och saknar Peace and love med Annica(jag lyckades, jag klämde in dig Pannica!); som för övrigt, enligt mitt intensiva snokande samt pretty säkra källor, varit på intensiv puss-semester i helgen.
jag vet med vee-eem, jag vet med vee-eeeeeeeeeeeeem..


annars händer saker hela tiden och överallt, min lugg agerar ogräs så jag funderar på att strejk-sluta duscha för att få den att inte växa typ och jag är så kissnödig att jag knappt kan sitta still.


....... *kiss-spår*

sådär, det var skönt att kissa och nu måste jag pilla lite med min exklusiva radiokrönika.
rubriken talar för sig självt, och jag försäkrar er om att det skulle krävas mindre än en fingerknäppning för att få mig att somna ifall jag fick chansen.
pilutta mig som inte kan somna om nätterna. pilutta min hjärna som vägrar sluta skapa rusningstrafik.

..men visst känns det förträffligt fint att va vid liv en dag till, bara jag har mina älskade vänner att pilla lite på när jag vill överlever jag - och det allra mest då jag bevisar för mig själv att jag verkligen inte ger upp heller. ibland är jag tusingen bäst.
boli boli

ehh

jo, alltså.. jag kan ju förstå att man börjar misstänka mig&min puppy eyes-image; undra vad jag egentligen sysslar med när jag 'försover' mig och kommer för sent till skolan, då två mord sker inom en länga av två hundra meter härifr ån och att kiosken precis här utanför blev rånad typ nyss. ehe

meeeen.. ja. alltså, jag sover faktiskt mig igenom det här.
nu ska jag borsta tänderna & sen springa(! rånarna hade järnrör för sjutton) till Jouko och skämta lite om mitt efternamn
krrråååaaaaal!!

..& med risk för att få fru Persson samt Kexis att vilja adoptera mig till att bli deras mycket beloved och bortskämda(bäst för er..) kärleksbarn;


wie!