för tjugotvå timmar sen

satt jag på en pakethållare bakom min storebror i cykelvinden, och höll mina händer hårt i hans midja.
han hade hämtat hem en liten vilsen en från centrum, där det inte gick några bussar alls och bara gick omkring en stackars ännu vilsnare en och rotade pantflaskor i soptunnor. åh, jag ville verkligen bara gå fram och krama henne.

men han kom till slut ranglandes på sin cykel. bara för mig.
nära på hela Västerås snarkade sött skulle jag tro, det var bara jag, Nisse, vårbrisen och en stockholmare som skulle till Råby som var vakna.

vi susade genom hela staden, jag höll så hårt om honom och han frågade om det var läskigt.
'nej då, jag ska ju till och med tvinga mig att faktiskt åka saker när jag kommer till Gröna Lund nästa gång' svarade jag.
himlen var så där himmelblå som en himmelblå himmel ska vara en kväll över någon som just blivit räddad av sin hjälte, men jag såg inte stjärnorna för gatlyktorna lyste så starkt.
de lyste upp vägen, visade mig hem. och jag bestämde mig för att aldrig någonsin släppa taget.

17 år

en och en halv timme.
1 ½ h.

nej, jag förstår faktiskt inte varför jag också ska fylla arton.
gentemot typ alla andra skulle jag mycket hellre rulla vidare på sjutton ett tag.
sjutton är så bra, sjutton är så fint & under det här året har jag utvecklats i mig, min hjärna, mitt hjärta & mina ögon mer uppenbart för mig själv än vad jag nånsin gjort tidigare.

igår åt jag mjukglass och såg en jättesnygg kille på Donken i Arboga.
inte för jag vet vad man gör på Donken i Arboga, men ja.
och så råkade jag vinna två biljetter till en Lasse Lindh-konsert.
sen var jag med en sväng på TV också.

det märks att jag är lite stum i fingrarna va?
det är ju för tusan bara tid, bara tid, tiden går, tiden ska gå, det är så den funkar och alltid har funkat. det borde jag ju veta vid det här laget.
men jag trodde aldrig att jag skulle bli arton.
nej, jag trodde faktiskt inte det hur hjärncellsfattigt det än låter.
och sjutton har varit så himla bra, kan jag inte få stanna här?
jag älskar att säga att jag är sjutton.
sjutton är så vackert, det är mörkt blå - nästan lila - och landar både kantigt & mjukt på tungan.
kantigt och mjukt, kan aldrig riktigt bestämma sig. antingen eller, aldrig lagom.
som jag dårå.
jag är sjutton.
jag vill vara sjutton.
ska jag.. ska jag börja leva nu? ..eller, hur funkar det?
jag har aldrig varit här förut.

jag minns det än idag 
en vattenfestival 
minns att ingen ville åka hem 
jag skulle utomlands 
jag bytte efternamn 
och jag blev en av dom som aldrig
kommit hem 

himlen började äntligen se ut som utspädd hallonkräm

& persikor på sina håll.

dagarna tog sats, satte igång att springa. och jag springer bredvid. förstår ni, bredvid!
alla vinklar jag inte sett som bakomlöpare har plötsligt bara uppenbarat sig och mina ben, fötter, tår rycker av energi.

i förr- förr- förr- förrgår somnade jag när det blivit helt dagsljust, så när på en gråblå himmel och fukt i den. i luften.
plötsligt bestämde sig solen att vi skulle få vakna även i år.
plötsligt kände den på sig att det nog tusingen var dags, och sträckte ut sina strålar så som bara den kan och som i ett knäpp mellan tummen & långfingret öppnade den våra ögonlock och lät oss väckas, lite omtumlande.
men på riktigt.


hela hösten är avklarad, idevintern likaså och poff, fadderej! sista lovet innan sommaren också.
till och med min sista fullbordade vecka som sjuttonåring.
jag ser citronfjärilar flyga upp från gräset och undrar var de hållit hus medan jag sovit i deppmörkret och kallsnön.
tussilagosar.
glada människor utan jackor.
och äntligen kvällar som inte vill bli nätter, som lika lite som jag vill gå och lägga sig.
cigaretter är dock bajs, börja inte röka bara för att en snygging som han där ^ gör det.

det är lov, det är vår, jag äter sjuklingnudlar & jag har ett krav:

jag tänker inte umgås med varken Jessica burris Axelsson eller Rebecka kex Ström i veckan, ifall vi inte genomför en picknick innefattandes både vindruvor och påskmust.
bara så ni vet.

älskade, älskade storebror

it's the feeling you get when your thoughts are far away
you see her talking but you can't hear what she says
you just think of ways to get away

du anar inte hur orolig jag är.