måndag, februari 28, 2011
lördag, februari 26, 2011
torsdag, februari 17, 2011
jag ska åka på äventyr imorgon.
och jag känner att egentligen borde jag ju skriva något, med tanke på hur förväntansfull jag faktiskt är.
ser fram emot det så otroligt mycket.
önskar jag kunde dela det här.
men ja, de bästa känslorna går inte att bloggbeskrivas.
förresten mår de bra av att bo i mitt bröst och bara där.
integritet, ni vet. jag är ju ingen himla sell out heller.
när jag väl satt igång min bebisproduktion ska jag ha fyra barn. de ska heta sill, dill, april och med-potatis-till.
Emmas ska heta jag-kan-lura-dig-vart-du-vill.
antingen tänkte hon bara baka ett barn, eller så är det kanske siamessjulingar.
sjulingar. heter det så?
ja. det gör det, inser jag plötsligt.
(efter en Google session.)
men. nu när jag väl satt igång kan jag ju dra den korta versionen.
jag ska på äventyr!
http://www.hogberga.se/Hem.aspx <- hit, med det här: http://www.riksutstallningar.se/templates/ExhibitionEpo____37627.aspx
det fina är att vi ska rädda världen.
och bada jacuzzi.
ser fram emot det så otroligt mycket.
önskar jag kunde dela det här.
men ja, de bästa känslorna går inte att bloggbeskrivas.
förresten mår de bra av att bo i mitt bröst och bara där.
integritet, ni vet. jag är ju ingen himla sell out heller.
när jag väl satt igång min bebisproduktion ska jag ha fyra barn. de ska heta sill, dill, april och med-potatis-till.
Emmas ska heta jag-kan-lura-dig-vart-du-vill.
antingen tänkte hon bara baka ett barn, eller så är det kanske siamessjulingar.
sjulingar. heter det så?
ja. det gör det, inser jag plötsligt.
(efter en Google session.)
men. nu när jag väl satt igång kan jag ju dra den korta versionen.
jag ska på äventyr!
http://www.hogberga.se/Hem.aspx <- hit, med det här: http://www.riksutstallningar.se/templates/ExhibitionEpo____37627.aspx
det fina är att vi ska rädda världen.
och bada jacuzzi.
onsdag, februari 16, 2011
en kokosnöt,
det är väl ingenting som går att få upp?
en kokosnöt är något som måste gå isär, i första hand.
jag förstår inte varför alla tjatar om att få upp kokosnötter.
det är inte så att de har dörrar som sitter lite hårt och är svåra att lätta på, eller nåt.
de har ju inga öppningar över huvud taget, och därmed heller inga lås liksom.
de är inte delade förrän någon med vinnarinstinkt tagit i med smärre våld och faktiskt lyckats dela dem.
ju.
det är bara koko-nötter som försöker få upp sina kokosnötter.
/innehavare av en blogg lika substansfylld som hennes vardag
en kokosnöt är något som måste gå isär, i första hand.
jag förstår inte varför alla tjatar om att få upp kokosnötter.
det är inte så att de har dörrar som sitter lite hårt och är svåra att lätta på, eller nåt.
de har ju inga öppningar över huvud taget, och därmed heller inga lås liksom.
de är inte delade förrän någon med vinnarinstinkt tagit i med smärre våld och faktiskt lyckats dela dem.
ju.
det är bara koko-nötter som försöker få upp sina kokosnötter.
/innehavare av en blogg lika substansfylld som hennes vardag
jo, en sak till.
Jakten på lyckan ikväll var ett av de finare avsnitten.
gårdagens Dom kallar oss artister, med Säkert!, också.
de spelade en engelsk version av hennes Tyst nu och jag satt där i min ensamhet viskandes "näe. näe. näääe. näääe" för att det var så fint.
kunde inte riktigt kontrollera mina gåshudsspröt.
för övrigt är Pär och Annas katt Stiss höggravid.
både mamma och pappa har bestämt att vi absolut inte får ta en till katt.
av erfarenhet vet jag att beslut om att äga eller icke äga djur i vår familj inte brukar hålla sig stabila särskilt länge.
gårdagens Dom kallar oss artister, med Säkert!, också.
de spelade en engelsk version av hennes Tyst nu och jag satt där i min ensamhet viskandes "näe. näe. näääe. näääe" för att det var så fint.
kunde inte riktigt kontrollera mina gåshudsspröt.
för övrigt är Pär och Annas katt Stiss höggravid.
både mamma och pappa har bestämt att vi absolut inte får ta en till katt.
av erfarenhet vet jag att beslut om att äga eller icke äga djur i vår familj inte brukar hålla sig stabila särskilt länge.
happy. thank you, more please
jag sitter nog på ganska många egenheter tror jag.
gillar när folk påpekar dem,
det betyder att de analyserat mig. granskat och stannat upp över något.
ja. jag gillar verkligen när det händer.
jag granskar folk så febrilt, själv. det känns fint att jag är någon att fundera över, jag med.
min bror påpekade här om dagen att jag, varje gång jag kommer hem till honom, har typ två sångmeningar på hjärnan. som jag sedan upprepar, om och om igen.
oftast inga hela verser, alltså. utan bara ett par rader som satt sig och jag måste sjunga dem ur hjärnan.
ett par exempel på den gångna tidens nynnande:
hey baby, don't you know I'm in a band?
and everyone who's in a band is really cool
and I'll be cool for you if you want me too
excusez moi
ursäkta min franska
ursäkta min franska
ursäkta min franska
....och det finurliga med just Lilla lady-citatet är ju att den biten repeteras flera gånger, i originallåten.
så till slut sjunger jag det bara om och om igen, på rad. det blir en aldrig sinande cirkel.
har jag andra låtar på hjärnan brukar jag ändå tystna lite mellan varven.
men den här.. i den här finns det ingenting som stoppar mig.
sen, här om dagen var det
du stannar på en borderline
sen börjar du gåååååå-o-åååååå-o-åå
x oräkneligt antal gånger.
eller, ett stycke som dyker upp oftare än sällan:
three and a half when we met the first time
a thing I can't remember but I know it anyhow
neighbours, brothers
brothers for life
fell in love with the same girls in our hometown
but nothing could part us
not one thing when we walked the streets of
Nooooorrköööööpiii-i-iiiing i-i-iiiiiing
sen klingar jag vidare på det där i-i-ing:et några gånger.
olika låtar varje gång. olika låtar i samma koncept.
Perra påpekar det också, som väntat, med någon snitsig line.
"så det här är dagens?"
en annan goding är förresten Edward Sharpe & the Magnetic Zeros-dängan Home.
den kan jag sjunga med så rolig dialekt, det gillar jag.
elabema, arkinsaa
ah do löv ma maa n paa
b'nat the way thae aaa love you
det är kul med dialekter. ungefär som när jag kommer på mig själv med att prata skånska medan jag sitter och kissar.
ibland undrar jag ifall jag är riktigt sansad.
..howli mowli mii oh maaaj
yår di äppll of ma aaaj..
eller nej,
jag undrar nog egentligen inte. jag vet att jag är ganska splittrad.
försöker bara dölja det så gott det går när jag vistas offentligt.
men jag gillar mina egenheter.
tycker om när någon tycks ha upptäckt dem,
det betyder att personen i fråga hör till en av de få jag låtit komma innanför skalet.
gillar när folk påpekar dem,
det betyder att de analyserat mig. granskat och stannat upp över något.
ja. jag gillar verkligen när det händer.
jag granskar folk så febrilt, själv. det känns fint att jag är någon att fundera över, jag med.
min bror påpekade här om dagen att jag, varje gång jag kommer hem till honom, har typ två sångmeningar på hjärnan. som jag sedan upprepar, om och om igen.
oftast inga hela verser, alltså. utan bara ett par rader som satt sig och jag måste sjunga dem ur hjärnan.
ett par exempel på den gångna tidens nynnande:
hey baby, don't you know I'm in a band?
and everyone who's in a band is really cool
and I'll be cool for you if you want me too
excusez moi
ursäkta min franska
ursäkta min franska
ursäkta min franska
....och det finurliga med just Lilla lady-citatet är ju att den biten repeteras flera gånger, i originallåten.
så till slut sjunger jag det bara om och om igen, på rad. det blir en aldrig sinande cirkel.
har jag andra låtar på hjärnan brukar jag ändå tystna lite mellan varven.
men den här.. i den här finns det ingenting som stoppar mig.
sen, här om dagen var det
du stannar på en borderline
sen börjar du gåååååå-o-åååååå-o-åå
x oräkneligt antal gånger.
eller, ett stycke som dyker upp oftare än sällan:
three and a half when we met the first time
a thing I can't remember but I know it anyhow
neighbours, brothers
brothers for life
fell in love with the same girls in our hometown
but nothing could part us
not one thing when we walked the streets of
Nooooorrköööööpiii-i-iiiing i-i-iiiiiing
sen klingar jag vidare på det där i-i-ing:et några gånger.
olika låtar varje gång. olika låtar i samma koncept.
Perra påpekar det också, som väntat, med någon snitsig line.
"så det här är dagens?"
en annan goding är förresten Edward Sharpe & the Magnetic Zeros-dängan Home.
den kan jag sjunga med så rolig dialekt, det gillar jag.
elabema, arkinsaa
ah do löv ma maa n paa
b'nat the way thae aaa love you
det är kul med dialekter. ungefär som när jag kommer på mig själv med att prata skånska medan jag sitter och kissar.
ibland undrar jag ifall jag är riktigt sansad.
..howli mowli mii oh maaaj
yår di äppll of ma aaaj..
eller nej,
jag undrar nog egentligen inte. jag vet att jag är ganska splittrad.
försöker bara dölja det så gott det går när jag vistas offentligt.
men jag gillar mina egenheter.
tycker om när någon tycks ha upptäckt dem,
det betyder att personen i fråga hör till en av de få jag låtit komma innanför skalet.
lördag, februari 12, 2011
diskolördag
jag lyssnar på Strokes och googlar på mopsar. utbrister nåt obegripligt, ganska lyckostämt läte vid var fjärde artikel/bild som kommer upp.
ja.. vad ska jag säga?
ni märker förmodligen, precis som jag, att mina helgkvällar börjat gå helt överstyr.
svepte just två glas apelsinjuice och snart ska jag ta mig en gurkmacka.
jag är bara så vild av mig, alla gränser som en gång gått att tänja är spruckna för länge sedan.
vad händer härnäst? sätter jag mig med det där pusslet kanske? städar jag rummet? STICKAR EN BIT?
framtiden, och endast framtiden, vet vad den här dagen kommer att drabbas av och dö i för klimax.
(min drömfamilj består av; mig, en alpacka, en teacup pig, en mops och min katt Sylle.)
(..eller, nu ångrade jag mig. min drömfamilj består av; mig, två alpackor, två teacup pigs, två mopsar och Sylle. ingen rangordning. fast mest Sylle)
ja.. vad ska jag säga?
ni märker förmodligen, precis som jag, att mina helgkvällar börjat gå helt överstyr.
svepte just två glas apelsinjuice och snart ska jag ta mig en gurkmacka.
jag är bara så vild av mig, alla gränser som en gång gått att tänja är spruckna för länge sedan.
vad händer härnäst? sätter jag mig med det där pusslet kanske? städar jag rummet? STICKAR EN BIT?
framtiden, och endast framtiden, vet vad den här dagen kommer att drabbas av och dö i för klimax.
(min drömfamilj består av; mig, en alpacka, en teacup pig, en mops och min katt Sylle.)
(..eller, nu ångrade jag mig. min drömfamilj består av; mig, två alpackor, två teacup pigs, två mopsar och Sylle. ingen rangordning. fast mest Sylle)
måndag, februari 07, 2011
i en koja på ett golv
Stina berättar spökhistoria:
"det var en gång två flickor som hette Saga och Lowa, de bodde i ett jättestort slott. och.. eh.. bredvid slottet fanns en stor skog, som mamma och pappa prompt sa till sina döttrar att "dit får ni inte gå! där finns det elaka troll". "nej" sa Saga "det ska vi absolut inte.", men då sa Lowa "kom Saga, så går vi ut i skogen och har picnic med kakor, bullar och tårtor och grönsaker och..".."
..sen kom jag inte längre, fick avbryta historien med meningen "..och sen kom Amanda!" eftersom hunden (Amanda) stormade elefanttältet vi satt i.
Saga berättar spökhistoria:
"det var en gång tre flickor som hette Saga och Lowa och Stina. de bodde i ett slott i skogen som var rosa och vitt och de hade en bil som var rosa. mamma och pappa sa att de inte fick gå till skogen för där fanns det häxor och troll... fast de satte sig i den vita bilen och gjorde det i alla fall."
hur bilen gick från rosa till vit framgår inte i berättelsen. det var väl nån av häxorna som spexade till det. ni vet ju hur de beter sig, busarna.
Lowa berättar spökhistoria:
"det var en gång Stina och Saga och Lowa som gick ut i skogen. där fanns det en varg.. och en monster. SKIT! och en fis. och bajs."
den här sagan berättas bäst med otroligt uppspärrade ögon, tänk dig att du är väldigt pigg och exalterad. lite för glad för att det ska ge den här skräckslagna effekten som annars brukar önskas komma av läskiga historier.
"det var en gång två flickor som hette Saga och Lowa, de bodde i ett jättestort slott. och.. eh.. bredvid slottet fanns en stor skog, som mamma och pappa prompt sa till sina döttrar att "dit får ni inte gå! där finns det elaka troll". "nej" sa Saga "det ska vi absolut inte.", men då sa Lowa "kom Saga, så går vi ut i skogen och har picnic med kakor, bullar och tårtor och grönsaker och..".."
..sen kom jag inte längre, fick avbryta historien med meningen "..och sen kom Amanda!" eftersom hunden (Amanda) stormade elefanttältet vi satt i.
Saga berättar spökhistoria:
"det var en gång tre flickor som hette Saga och Lowa och Stina. de bodde i ett slott i skogen som var rosa och vitt och de hade en bil som var rosa. mamma och pappa sa att de inte fick gå till skogen för där fanns det häxor och troll... fast de satte sig i den vita bilen och gjorde det i alla fall."
hur bilen gick från rosa till vit framgår inte i berättelsen. det var väl nån av häxorna som spexade till det. ni vet ju hur de beter sig, busarna.
Lowa berättar spökhistoria:
"det var en gång Stina och Saga och Lowa som gick ut i skogen. där fanns det en varg.. och en monster. SKIT! och en fis. och bajs."
den här sagan berättas bäst med otroligt uppspärrade ögon, tänk dig att du är väldigt pigg och exalterad. lite för glad för att det ska ge den här skräckslagna effekten som annars brukar önskas komma av läskiga historier.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)