jag vill bli din och din och din och din-å-din-å-din och...

..det är en grej att stå nedanför de fem gestalter som stal mitt hjärta för omkring fem år sedan, och sjunga om brustna kevlarsjälar eller Biancor som är som glansiga förstörda färgfotografin.
de är tillfällen då jag liksom är i gråtextas, sådär förälskat överkänslosam och åren då jag febrilt försökte tvätta bort allt smuts från golvet, hjärnan, djuren, kläderna, rummet, händerna med Eldorados illröda rengöringsmedel bara tar över hela mig igen.
alla känslor på en och samma gång, helt enkelt.

det är också en grej att gorma om Pablo'sar övergivna av sina stora kärlekar på flygplatsen i kalla Sverige som små sommarkissar.
liksom hjärta Lars, och han hjärtar tillbaka.
typ en viss lördagskväll i Småland, i dansen, glädjen och regnbågarnas tecken - då jag bara blir Stinigt galen och lycklig och känner så mycket transig, rödlätt, den-där-lilla-bruna-dansande-Gustaf-eller-vahannuheter:ig kärlek jag inte kommit närmare än metern tidigare.
sådär att allt är alldeles underbart och färgglatt och hoppfullt. typ som knark, fast utan knark. fattar ni?
love will faktiskt paya the bills!
..å ni bedrööövliga o-Billiepeople behöver inte försöka förstå det där med love & billsen. när ni blir ett par stycken äldre, coolare och era öron växer ifatt minas klokhet vet ni vad jag snackar om.

och en sak måste ni veta - somliga vet säkert redan, men it can't be said enough; det är sannerligen-pannerligen en grej att svettas, hetsa, aggrohoppa klackarna av sig, samt inte minst skrika för allt vad halsen inte tål och vad resten av lätt&lagomland hatar dig för, pga den något naglar-mot-glas kinda ljudfrekvensen.
skrika på hjälp, suga, spy och mörbultas - på ett såntdärnt väldigt glädjeskapande och behagligt sätt. levande liksom.
där & då. bara där & då. eftersom att det bara är där & då som räknas i hela världen. trajdidajddidiajdiDAJDID-
AJDDIIDAJdiddajdiaj!!!

liksom. och alldeles, alldeles nyss lyssnade jag på P3 Star från i lördags, med inslag av hans Hultanspelning i somras.
jag rös i princip konstant genom hela - blundade och mindes sommaren. kända själva längtandunken på riktigt, riktigt nu.
påmindes återigen om hur sjukt mycket bättre han är live än på plattan, och känner för tillfället mest lite tur som tusan att det är mindre än två månader kvar nu. det är nära, det är så himla nära.
just had to tjoho-tralalala-längteblogga lite.
jag & Kexis kidnappar Laaksosångare på les mystisko hak numero uno. bakom tågstationen dessutom. snacka om scoop, va!


jaa, och eftersom jag och ismaskinskillen i himlen har en liten deal, litar jag nu fullt på att snön ska ligga fin & skiiitkritvit som renaste lilla sockerbit utanför Sigurdsgatan den 21 november. då slipper jag betala tågbiljetten och kan troget leva mig in i gratis-är-inte-bara-gott-utan-det-är-även-det-enda-alternativet-för-evig-lycka-generna, genom att typ leta upp ett par skidor pappa hittat utanför porten för tretton år sen or something och med hjälp av Rudolfs skidvalla ta mig till Västerås i sann Löfbladsanda. gratis, äventyrligt & med mjukost inkluderat. exactly the way I want it!
hoho, jotack - jag har sagt det förr & säger det återigen plus många gånger hädanefter också. what would you do without Sunes jul jenkligen?
ja, tamigtrattkantarell inte överleva iallafall. pilutta nej!

the so called bortskämda snorunge konstaterar

kära medmänniskor - jag kan nu, med ynket i halsen & gråten vid franskanten, meddela att jag nått mitt vägskäl.
jag står just nu mitt i en korsning som pekar 'GITARR-GRRRR <33333333333333333333' åt ett håll, samt 'SUPERPOWERMEGAKENTBOX-MED-TYP-SJUKT-GALET-BRA-GREJOR <333333333333' åt det andra.

mamma är söt & underbargullis & finast och låter sig betala en av de här grejorna, va. och grejen är att det är så himla skitsvårt så det finns inte.

alltså, den där Kentboxen är ju värsta exklusiv & allt; jag kissade på mig lite smått när jag läste om den samt att den endast går för 400 kr. typ nada - för allt det där stjärnmaterialet, menar jag.
men ja, eftersom att den också är betydligt mycket billigare än vad en akustisk gitarr skulle vara så skulle jag ju snart passera villig-att-betala-själv-gränsen som ristat sig in bland mina hjärnkruselusker sedan jag fick egen hand om mitt studiebidrag.

to clear things out pekar det för tillfället alltså mest på att ta vägen dit gitarrskylten leder(hello dramastinis), men dessa beslutskval kan ta väsentliga loop-de-loops under valets gång.

och för tillfället känner jag att det vore bra om jag saknade folk lite mindre, så jag därför kunde låta grundläggandet av detta beslut ta större plats i mig.
därav tycker jag att en viss E Asp tillsammans med en N af Clarre kan infinna sig någonstans dit jag också kan komma snart, så jag kan få min väl behövda pillevinkegosdos för att stilla abstinensen.
(annars är det liksom ert fel om jag gör fel val i den här frågan. det måste ni ju förstå. öh)

nu har jag startat dagen med att äta ett paket vindruvor, spottat mystiska slemloskor innehållandes blod(;o) & hällt i mig en kopp te.
ska nu göra en kopp till, och har inte någon kul typ kontaktat mig by the time I've dricked upp it ringer jag diverse väl utvalda offer för att tvinga dem gå till teatern och fika där med mig or something.
I need!


när Nisse & jag agerade trubadur på SagaLowa-tårtkalaset igår, berättade mamma att en av de första gångerna hon hörde Ikaros var under någon föreläsning i biosalongen à la Folkets hus i Sura för typ fjorton år sen eller nåt.
det var strax innan själva föreläsandet skulle börja, och bakgrundsmusiken var lite blandad lugn musik som strömmade ut ur de oändliga high tec(...eh. in a very Surahammar kind of way)-högtalarna och fyllde hela rummet, precis som bioljudet nivet.
ah, så precis när hon kom in i rummet började den här låten spelas och mamma som är lika mycket känslomänniska som jag, började storböla. och kunde inte sluta för något i världen.
texten speglar nämligen allt vad hon fick uppleva själv som barn, och gjort för allt vad hennes hjärta slagit att jag & mina bröder inte ska få gå igenom.
det är tack vare henne jag mår så otroligt bra och aldrig tappat hoppet. she's my saviour på alla plan.
& lyssna på låten, jag blir alldeles knäsvag bara av introt.

the so called radiokändis konstaterar

ynkpynk ett par meter åt vardera sida ligger två av mitt livs största anledningar och sussar lite tyst, och i vilket rum man än slår ner rumpan här har man säkerligen en vit fluffboll kurrandes på låren inom loppet av en microdels nanosekund. busigt värre.
I love this place.


imorrn blir det tefika nån mysig utomhusstans med två burrtussar som gör mig glad & nu ska jag bada - bara en sån sak liksom.

ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner

okej, sammanfattningstime dårå;
teaterupptaktsmötet(här, för er som missade; KajpratKajpratKajprat + papper) är avklarat för i år, hela världen har blivit stickad & brandmysigt gul-röd-orange(fast min lutar nog mest åt lilahållet nowadays), himlen har blivit kinda kokobäng som varje år & tycker endast om ljusblått över lunch typ, jag lyssnar massor på Isola, en onsdagskväll efter åtta blir.. what to say, a little bit too much for les skrattmaskinez Natalie af Clarre och pling! säger det och teaterköket kan utan tvekan kvalificeras under kategorin 'mest komiska ställe hon någonsin slagit ner sin rumpestump i', nödklockan för lussebullsabstinensen slås på for real, folk blir kära & slår sig samman(uppenbarligen gärna i våra datasalar. bring your boyfriend-day året om, anyone?), över hundra kronor har spenderats på te i skolcafeterian denna termin, jag har börjat nedräkningen på 260 återstående dagar tills de kapar tvångsselarna och vi släpps ut i solen igen, jag tror mig minsann se att Terminator är något biffigare än tidigare och längtan från olika håll har plötsligt visat sig snäppen uppenbarare än vanligt.

snart bygger jag bo på teatern igen & det enda jag vill göra är fika.
sådär mysigt som bara hösten kan få mig att göra.
och blir den här delen av året hälften så mysig som förra året around this time, går det allt annat än nöd på mig. det lovar jag faktiskt mer än superlovast! bara jag får träffa mina flickor lite mer, så är jag nöjd. ja, då blir det perfektigare än perfektigast.

yep, here we go - nu ska jag washa my f-f-fat hair cuz it's my lugg and I can't take it off.
jotack, och flottigt hår i radio ska vara det värsta har jag hört. minsann!
better then not to risk anything important, menar jag.

och min gonattpuss till er, kära kanelbullsgull, kommer ikväll som bud med den här skitsöta lilla trudelutten nedan.
Jakob Hellmans Vackert väder passar & tröstar & kramar på en lite när allt burrar och man kanske saknar en viss liten någon att nosa på. I know you need it as much as I do.

..och sen sa det bara poff

whhhooooooaoaaahhhh!!1 *gäspning den här gången, inte Bex-brunsting*

jotack, och poff sa det en gång till när jag vaknade upp alldeles, alldeles nyss.
jag hann endast sätta fötterna innanför dörrkarmen, länsa lägenheten på godis(it's not that dangerous -> typ fyra hallonbåtar eller something) för att sedan bara råka falla rak pladask ner i köket & faktiskt lyckas träffa sängen i mitt rum på något märkligt vänster.

men nu är jag hej & gomorron & bär en mycket fager Billie the vision-tröja(!!!1 <3 TACK KARIN).
kulturnatten var för övrigt en riktigt smarrig kul tur hehehehe, och Edward Violet var givetvis grymma som tusan!
underbara människor åt höger och vänster samt någon hög med bajs mitt i vimlet som jag kände mig tvingad att krama, det var lite jobbigt..

ohwell, det har börjat pirra lite konstant i mig; på onsdag smäller ju den där, vahettere.. live P4-grejen. klockan sexton noll noll exploderar min hjärna av hyperaktivitet, och jag ska agera någon form av vishet i direktsändning.
eh, ja.
allt jag hoppas just nu är att jag fortfarande ska ha ett hem(+ en ort för den delen) när jag är klar, så att inte alla har typ.. jagvetne, sprungit härifrån på grund av något jag oops-ade ut i radio.
och så hoppas jag att jag kan stanna kvar i Västerås för att sedan sova hos nån trevlig typ(typ Pär, Anna, brorsdotter, brorsdotter-kind of typer kanske)

mennejrå, det kommer bli fina bananer det här - idag läste jag för övrigt upp krönikan som ska sändas med min grupp sen.
Elin & Micka applåderade(!) och Micke Larsson påstod sig ha gåshud. fnihihzz.
fajn bananas var orden alltså, och nu måste jag nog plugga hela natten litegrann. I'm on my way becoming batwoman!
puss&korv

om jag hörde dom en ensam söndagsnatt

hellelui

snart klistras min Pärbror & Anna ihop med varandra(lyckosnurpel i ögonvrån..), jag vaknade halv sex av mig själv imorse(....? okej att jag hade feber i förrgår. men alltså. please..), vi får äta tårta made by the best baking women in tha whooole everything yao(ännu mer lyckosnurpel i ögonvrån..), massa roliga folk överallt, jag ska se dom här -
http://www.myspace.com/edwardviolet

och jag har snygga kläder.
översnurpligt i ögonvrån.

happy times, peeps. ses vi på stan?

tänk dig att det är du & världen.

du vaknar upp en dag, smutsig och utmattad på en asfaltsgata, mitt i stan.
allt är tyst, inte ens brus av slirande bilar ljuder någonstans ifrån. det enda som möjligtvis kan höras, är dina flämtningar eka i tomrummet.
det är nämligen bara du som finns här på jorden, helt ensam och helt kravlös.
alla du någonsin haft någon form av kontakt med har dött - vilket även de du aldrig fick chansen att lära känna gjort.

den enda du har är dig själv. dig själv och dina minnen.
alla erfarenheter du släpat på genom livet i bagaget, de du sparat på för att 'de en dag ska hjälpa mig att lyckas. hjälpa mig att våga. bara min tid kommer', är nu helt utan verkan.
vad tusan ska du ta dig till med dem nu, när det liksom bara är du som existerar på en yta du + 599 000 000 099 dubbletter av dig nyss delade på?

tänk när hjärnan då sätter igång, när du sprungit runt ett tag och tjoat bland ekande skyskrapor efter hopp om att någon mer eller något annat än du finns där att kommunicera med - men inte fått något som helst svar, än just världens ständiga upprepanden av dina gallskrik på hjälp.
hela tiden skriker den tillbaka; kanske för att den vill trösta på något sätt, låtsas att det finns någon mer än du.

tänk; då sprungit runt ett par dagar i panik och faktiskt insett faktumet att det på riktigt, otroligt nog, bara finns du i hela världen som har någon form av livskraft kvar i kroppen.
människorna tycks inte bara ha förlorat sina liv, utan även deras kroppar är som uppgångna i rök och spritt språngande försvunna.

när du då börjar tänka; hela ditt liv i någon form av hopplös melankoli, allt du lärt dig, hela din framtid som nu aldrig blev den du planerat, de händelser du hela ditt liv gått och drömt om; längtat efter ska hända - som aldrig fick ske, alla dina fantastiska underbara nära & kära som nu är borta och det enda du känner i hela dig för tillfället är hur otroligt mycket du inte talat om för dem hur bra de är; du inte stöttat din bästa vän tillräckligt när denne känt sig sviken på grund av något och ringt dig, varav du undvikit att svara p g a reprisen av Vänner på tv; du inte berättat för din granne hur sjukt snygg han/hon är i håret; inte ens fått chans att berätta för den du redan i dina drömmar gift dig & skaffat liv med, hur makalöst fin han/hon är(fast chansen har funnits där för dig hela tiden, ni gick ju trots allt på samma skola hela gymnasiet); att den senaste gången du berättade för din pappa att du älskade honom var när du var typ sex år eller nåt; eller berättade för din mamma när hon tvättade senast att hon räddade hela din freakin' dag.

nu sitter du bara där; på en sten vid en sjö i en skog om du brukar kalla dig själv Per Gessle möjligtvis, men förmodligen någon mindre harmonisk stans - har man väl sprungit runt och letat efter mänskligt liv i tre dagar är väl kanske inte den där platsen man vanligtvis går till de stunder man helst velat undvika allt vad kommunikation heter, dit man går för att leta.

men nu sitter du alltså där och tänker på allt, funderar kring ifall du känner att du levt ditt liv efter det håll hjärtat slagit åt.
du börjar fundera på om.. om allt har varit värt det?
har det varit värt att spendera fem-sex med att välja datorn framför matteplugg, att du inte ens försökte ansöka om ett visst jobb du så gärna ville ha - för att du redan dagarna innan du föddes bestämt att de inte kommer vilja ha dig, att du bara önskade iväg dig själv från skolan och din klass då vardagstimmarna väl begav sig; när fritid är det absolut enda du har för tillfället samt resten av ditt liv- och du faktiskt, nu i efterhand, inte någonsin kunde sakna dem mer?

ångrar du alla stunder du sett någon lida och inte hjälpt till?
att du inte ens yttrat ett litet hej till hon som alltid ätit ensam i matsalen?
ångrar du att du inte någonsin tog reda på varför poliser är så himla blåa så himla jämt, hur en kaka med peppar i namnet kan vara så delikat, var i världen du kan hitta den godaste maten eller vad folk skulle säga om du en dag bara rakade av dig håret?

ångrar du inte att du bara lät tiden gå, klagade på vardagen, klagade på maten, klagade på regeringen, klagade på rastlösheten, klagade på städningen, klagade på musiken, klagade på kaffet, klagade på värmen, klagade på slasket, klagade på ditt flottiga hår, klagade på någon annans flottiga hår, klagade på dina föräldrar som inte orkat laga mat till dig, klagade på vad alla andra gjort och du skulle kunna gjort sååååååååå evinnerligt mycket bättre själv, klagade på Britney Spears alla missöden, klagade på förra årets modekläder, klagade på alla himla modebloggar som du ändå tydligen läste i smyg och visste allt om, klagade på dig själv på kort fast du vet att du blev så himla fin, klagade på all enorm vanlighet - för originell är ju det enda rätta, klagade på snällheten i personer du ansett varit inget annat än mjäkiga och töntigt ocoola, och till sist bara klagade på dig själv för att du agerat precis som ovan?
ångrar du inte att du aldrig någonsin ens försökte bryta cirkeln?
tänk dig att det bara är du i hela världen
..krävs det då ensamhet i benämningen ovan, för att du ska förstå hur hur få förunnat lyckligt lottad du är bara med tanke på det simpla faktum att just nu läser det jag precis skrivit?

hjärtat är till för inget annat än att användas av, för och till dig. tro mig.

hjärtat gör mig blind

tjoho, jag tänkte bara bjuda in er på en liten kakbit om sisådär en halvtimme.

håller nämligen precis på att mojsa ihop en liten notkaka i ugnen bestående av vitt H&M-linne(obs, endast strl 42. important stuff, va - annars blir det ju pannkaka av hela grejen) och textilfärg.
luktar smaskens!

..med tanke på hur hungrig jag är och har varit de senaste dagarna skulle det verkligen inte förvåna mig ifall jag råkar sätta tänderna i tröjan.
allt som kommer ut från ugnen är ju mat, right?
nåja, planerna är i alla fall att den ska vara hel & ren & färdigbakad utan tandställningsbett någonstans, imorgon.
det är skolfoto & jag vill bara säga en sak;
gladare än att vara nära de människorna jag har bredvid mig när kameran säger klick, har jag aldrig någonsin varit förut.


värsta bra jag blivit på att blogga egentligen. jag undrar var spurtvågen kom nånstans ifrån, jentligen. jag undrar om jag kommer bli en blog-just-to-blog:ger, egentligen.
och när jag väl är på undringsvägen funderar jag också kring ifall Kantzowskas veggomat återanvänds sen de startade.
ja, jag har ju mina förnimmelser..

ne, just nu bloggar jag bara för att försöka låtsas ha något viktigare än allt plugg jag måste syssla med, att göra.
grädda kläder i ugnen & fläka ut mitt arma vindruvehjärta på nätet är min godispåse, liksom.

...eh - jag måste verkligen kolla ifall den där kakan bränts vid eller nåt, det luktar seriöst mysko.
boli boli!

your strength is so hard to find

ibland är det bara så himla orättvist att de händer man behöver värmas av allra mest för tillfället, ska finnas allt annat än nära - fysiskt.

/\ v
ni två anar ingenstans hur mycket jag saknar, längtar efter, älskar, bryr mig om och väntar på er.
helt plötsligt ploppade ni ju bara upp från ingenstans för ett tag sen, och tänk för att det lever jag på än.

men tro mig när jag säger att jag ser fram emot ruset av glädje jag vet börjar pumpas runt i mig så fort jag får krama sönder & rapa med er litegrann igen. oh ja, believe me..
och som jag önskar att du var här nu
jag vill bara höra dina hjärtslag

one.. two.. sugarplum fairy!

heheehehehehehheheheheh
ja hejsan jag som lovat mig själv att jag ska plugga till matteprovet imorrn hela kvällen ikväll, eftersom jag fattar så pass mycket nada att jag skulle behöva ett par års förbereding.

så, tadam, lyckas mina all life-nerd pupiller givetvis snappa upp det här precis i takt med att jag ska börja plugga.
(eller ja, 'precis ska börja plugga' har väl pågått en timme eller så. men you get it)
http://www.youtube.com/user/SugarplumF

och för att inte förkasta ryktet som den nörd jag föddes som, måååste jag ju kolla igenom dessa ett par-tretti ... sju(tusen) gånger eller nåt. annars vore det ju bara inte enligt mina hjärtas lagar!
..eh, ja. hejsan som sagt. eller kanske hej då matteplugg-san, snarare.
wie!
undrar om Christer godkänner det här som anledning att skippa provet?

iiihihk.
vi kan ju alltid hoppas att han är lika mycket nörd som jag & istället för att hålla matteprov imorrn, sjukanmäler sig för att bara kolla på Sugarplum-klipp och sedan tvingar Victor Norén att bli vikarie-Vic och agera mattelärare exklusive mattekunskaper, inklusive sin den där snyggogitarren samt en förträfflig vilja att ge exklusiv akustisk privatkonsert till alla namnsdagsbarn.
(klassbåmpizar, kom ihåg att inte kalla mig vid något annat än Dag(alt. Daga) från och med nu. DAG HETER JAG!!! and that's it. Stina is now a minne blott)

..åhhh, tusingen till att vara ett trevligt hopp det där!
nu hoppas vi, peeps. nu hoppas vi.
(förresten intervjuades Sugarplum på P3 Populär imorse när jag var i skolan. adjås fiskmås sista halvtimmen av mammas möjliga mattepluggs-förhoppningar på mig, nu flyr jag med radion!)

hejhallå dagboken

idag åt jag lunch bestående av hokipoki.. hokipokipan.. ho ... fiskpanetter(!!), müsli med massa russin och snattad pannkaka av min kära skåpfru Rebecka Ström.

tänk att hon låter mig sno mat av henne, där är någon att lita på när kylan kryper vill jag lova.
..och tänk ännumer på att jag som är så liten klarar av att skapa & äta en tre rätters-middag samt trycka i mig tre päron efteråt.
allt detta skett i Kantzowskas matsal!
matproblemen & inskärningarna kring dessa kanske beror helt och ållet på mig.
tänk så är det så. shit, jag hoppas det är så. vad cool jag är isåfall!

..jag tror förresten mitt&kexet's skåp är det allra bästa skåpet i hela vida vääärlden, vi har nämligen (Börje-stulen)saft där som blir kalasgod när man använder kolsyrefunktionen på vattenautomaten bredvid kafeterian.
det är vad jag kallar party hela veckan!

för nån timme sen telefondejtade jag lite med Roland 'Suras-enda-polis' Hed och ska under veckan träffa honom för lite hankypanky FBI-talk à la om han gör något annat än käkar munkar för att stoppa våldet bland Hallstas ungdomar.
och pilutta er va, för ni får inte va mee-eee ....

eller okejrå, hopp i skorstenen - tänk för att ni fååår det.
vecka 44 ska ni baka en söt liten kaka, koka en söt liten te, dra fram en söt liten radio, ratta in P4 Västmanland on the radio klockan seventeen zero zero och jag + mina kära radionördar i Strawberries united håller låda en halvtimme eller så. fattarni, PEEE FYRAA folk!!!!1 this is big shit.
..och ja, så blev det på något sätt så att jag tydligen ska dit om en vecka och babbla på i fullaste direktsändning om hur mycket jag bara älskar Kantzowska, aldrig någonsin kommer sluta gymnasiet i och med dess underbart eviga lärorikhet och att alla i hela världen lyssnar på fågelkvitterkanalen.. tack vare oss såklart.


...jag undrar hur många Kantzowskabarn som hoppar av skolan & flyr landet tack vare min lilla promoting-resa i etern där, om en vecka.

anyway, det blir spännande statistik att lägga händerna om senare. kul att skapa lite utvandringshistoria, menar jag.
en bulle & en kopp te i studion, och jag är yay!


ja, radio hit & bulle(it better be good, P4-people!) dit - nu var det ju faktiskt herr polis potatisgris vi pratade om va,
och idag försökte jag klura ut lite smarriga frågor att riktigt ställa honom mot väggen med.

Emma satt och hjälpte mig med klurerierna en stund, och här har ni det hjärtgripande resultatet av vårt innerliga arbete!
(efter en halv flaska kolsyresaft, för den delen)

Hej poliiiiiisen,
1, Hur många tjuvisar har du kastat i finkan idag?
2, Gillar du munkar med mycket strössel eller bara choklad?
3, Vad har du för storlek på din mössa?
4, ..får jag terra den?
5, schyyyyyyyyyyyyyyrraaaaa?
6, WIIIE. Du har inte löss eller nåt?
7, Åhshit, har ni en varm choklad-automat?!?!
8, ..får jag terra?
9, schyyyyyyyyyyyyyyyrraaaaaaaa?
10, YEAH YEAH YEAH YEAH YEAH YEAH YEAH YEAH YEAH!!! :D:D:D ihihihiihhhh
11, visst har du köpt en hund av mig? En bebishund, som min hund Becky ploppade ut i Strömsholm?
12, Det var jag som kom på namnet Wilma. Fiiiiiint vaaaaaa?
13, busigbusis!!!

jag undrar vad Rolispolisis har att säga om mina frågor. ska sannerligen bli kul att höra!

och jag är så himla sugen på kalaspuffar

okej, gaaajs. just nu har jag feber. och inte vilket fjuttynkpynk som helst må ni tro - nä, jag lider av den där starkt obotliga influensabaserade cancer/HIV/dangerdanger/tuberkulos/you name it-versionen. febern som ger kuckelimuckmedicinen panikångest.
yes, my dear men(eftersom att det bara är kvinnor som läser min blogg, menar jag faktiskt er) -






jag har drabbats av Sugarplum fairy-feber på riktigt nu.
..damdamdamdammm!! jotack.
och dessa nedsmittande Borlängebakterier kan vid första blick minst sagt tyckas se evinnerligt puppy eyes-oskyldiga ut, som fem små dalmålstalande muntergökar i extraslimmade sparrisbyxor kanske; men tusingen att de tar tillfället i akt och slår ner immunsystemet så fort man råkar stänga ögonlocken och hamnar lite för nära dem.
att jag blir upp över öronen(..vidare över burret, sedan dataskrivaren ovan mig genom en riktig loop de loop tillsist når taket, där en borrmaskin plötsligt dyker upp och mejar sig igenom heeela taket så the kärleksrus-sickness kan sväva vidare upp mot molnen, världsrymden och sen ut i oändligheten) insjuknad är därav inga konstigheter alls.
ohwell, what to do? denna faktor är inte så himla mycket mig emot. tro't eller ej.

men idag har jag alltså andats, ätit på(I wish...), vaknat till(eh. jo. det här kanske skedde först trots allt) samt dansat lägenheten sönder, samman och freakin underbar av Sugarplum, Sugarplum oh Sugarpluuuuuuuuuuuum!!!11

på onsdag smäller i alla fall releaseraketen på riktigt - 'The Wild one' kommer ut och det är väl ungefär då jag placerar en plasthink or something under hakan, för att fånga upp diverse salivutsöndringar och sånadäringa finurligheter som kan tänkas vilja ploppa ur mig då 'måste haaaa... måååste ha......... *dgaddregelegeldajdjfgafgd*'-apatin sätter in.


och ja, harkeliharkel -
min plan lyder då följande;
på torsdag round twentythree zero zero har jag förhoppningsvis lyckats med genomförandet av mina klipska planer och därmed mutat till mig albumet av mamma(alternativt lyckats komma över det genom slinka-ner-i-varukorgen:metoden. brukar gå hem), slickdreglat bookleten något russinknögglig och förstås tvingat Elina genomlida hela ståhejet + mina glädjerushdanser medan vi tårtbottenbaks-förbeder till min lilla storebror-som-nästan-blivit-stor-på-riktigt-nu's bröllop, vilket går av staplen om en vecka.

..och går mina planer igenom i tid hinner jag kanske även terra mina kära släktingar med lite fairy-sound genom vigseln, tårtätandet & bröllopsfesten på lördag också.
hm, snacka om kniviga planer att försöka genomföra det här. men å andra sidan är jag bortskämd lillasyster, så jag brukar få min vilja igenom. ehhehehheheheheaheehehhehehh.
vi får helt enkelt vänta & se hur det går.


..på tal om fina saker som låter, ligger min Syllekisse på dataskrivaren och snarkar nu. han ser sådär alldeles övergosigt burrig ut och egentligen vill jag bara krypa upp bredvid honom, gosa mig tillrätta och somna. men det är så himla dammigt där uppe, så jag håller mig på mark ett tag till.
men åh. min gosiga pälskling vad han ser gosig & pälsklig ut där han ligger och drömmer lite.
det är verkligen galet vad han betyder mycket för mig.. och det är klart - inte kan en liten burris vara vid min sida och tillsammans med mig spendera nästan hälften av alla dagar jag levt, utan att lämna intryck heller.
i hela 7 år har han funnits där, förgyllt mitt liv & jag(förpestat? :o) hans mjauande timmar som världens mysigaste Syllisbebis.
hihi.
nu har han bytt position och ligger på skärmen och grymtar lite lätt istället.
man ser så väl på honom hur varm han är.. han verkligen lyser guld på något sätt.
men det har han alltid varit, varm alltså. och jag som alltid är så kall om händer & fossingar, tar alla tillfällen jag kan i akt med att burra ner mina små kalla i allt hans innerliga livfulla.
du är varm när jag är kall
du tar så lite plats
jag tar all

haha ja, tänk att jag till sist skulle komma att ägna min favoritlåt i hela världen till en katt.. men det är faktiskt med ingenting annat än all min rätt jag gör det, för jag är verkligen kär i den lilla kraken liggandes på dessa bokstäver för tillfället. min lilla pyllenos! åh, ja - jag är verkligen kär i honom.

om det är någon som alltid har haft, alltid kommer att ha och aldrig någonsin släppa tassarna från tron under kategorin Mannen i Stinas liv, kan ni sätta alla kanelbullar ni har på att det är Sylle som är the one.
förälskelser kommer säkerligen att komma och gå, men jag vet att inget kan trösta mina sommartörstande små ispinnar till fingrar som hans kurrande pälsburr gör. inget i hela nånsins nånsins nånsin.
just know it.


nej, om jag inte ska ta och fortsätta älskandet av min katt tillsammans med lite te, kanske.
lite te som jag misstänker kommer bli rätt mycket te; men det skulle ju tokheller inte låta lika mysigt om jag skulle gå och dricka mycket te.
man säjer ju bara så ju;
lite te.. tända lite ljus. lite höstlöv som virvlar. äta lite kladdkaka. dricka lite te.
äta lite vindruvor. läsa litegrann. prata lite i telefon med the löv of maj lajf. spela lite piano. gå på en liten promenix. ett litet stycke Stinur. kika lite på film. kramas lite. sova lite. koka lite pasta. bada lite bubbelbad.

....
oh. no. nu gjorde jag mig själv sådär smärre deprimerad av att påminna mig själv om bubbelbad och kladdkakegrejor när jag sitter här i sockor x two, tröjor x three och fikaförlust x eh, uncountable uncountable minst.
med en typ slaskkaffefärgad/uh suh bååååring himmel utanför, dessutom.
uh.
om jag ändå vore i Örebro just precis nu. om jag ändå vore där v

nåja, jag kan ju alltid sätta mig i en balja på golvet i duschen eller nåt.
dags för det där lilla teet iallafall. puss så länge & glöm inte att pussa the kissymissies hellur. tack, tack igen & adjöken i löken(ÅHH. TA MIG TILL ÖREBRO snälla rara rååå....)
(förresten är det en himla tur att jag har så underbart gulliga "'assmin!"-vänner som räddar mig en tråklördag då jag mest av allt skulle vilja befinna mig i just Örebro. mest puss på er & undrar om jag ens vill tänka på vad jag hade gjort utan att känna era hjärtslag vid mina. tror inte det)

rädda stinis - död eller levande

gruajskldmgmhmdfdgfdagdgfd. midjfghuhghgjgfdklgalmrmaj. kakdg(ÅHHH, kakdeg..)fkgadlgjkdkejgk

det här vi skådar ovan är precis vad får fram överhuvudtaget(förutom det där med kakdegen. kakdeg är något på tok för kalas för att få förknippas med & besmutsas av Kantzowskas samhällslektioner) om morgondagens samhällslektion och underbart efterlängtade redovisning, det finns ju då en vare-nu-var-moj jag är tvungen att göra tills dess. en vare-nu-var-blablalbala-moj som enligt säkra källor & uppgifter befinner sig i .... jagvetne, Jukkasjärvi typ.
(för, Jukkasjärvi ligger väl skitlångt härifrån väl va väl? ja, det är iallafall ungefär där var tusan den där bajs/jagvillbaragåochläggamig/lalalalalalalal, bönsallad-saken är ute på vilsevift)

nej, vet ni va va?
kanske inte den här gången, men vill ni då veta något jag verkligen inte skulle säga nej till i alla vall, vore detta om den där vare-nu-var-mojen halkar lite snett på lilltån under sin hemväg från Jukkasjärvi & trillar in hos Snorberg här bredvid istället ...
...och hem till mig, tadaaa, trampar istället mojens bästa kompis Hej-jag-består-av-tretti-lussebullar,-en-vän-samt-en-pruttkudde in!
the kinda stuff that always makes me hissa mungiporna, nivet... niveeeeeeeet. jag vet att ni gör.

men brusande bananbroccolisar, det är ju redan september! JU!!1
det är typ nu, vid den här tiden på året, jag brukar börja baka lussebullar - helt ärligt är jag förvånad över att jag den här gången klarat mig hela sommaren redan...
det är ju tusan nästan lite av vad vi business men med muskler skulle kunna kalla vid skandal det här. talk about someone having to start baka lussebulls soon. really soon!
ojojojoj, ja..

...för övrigt skulle jag nog vilja vara som Lily Allen litegrann, kom jag på nu. lite mycket litegrann vid närmare eftertanke, faktiskt. jaa, det tror jag.
tänk att vara så snögg, tuff, sötbrittiskpratande och bara.. bara explodera liksom!

..explodera. hmmjiiuu.. *smaka-på-ordet-läte*
ja! det ska jag tusingen göra en dag - och förhoppningsvis pratar vi lite mer harmoniskt än i självbombartermer, här.
nej, explodera kommer jag att göra - antagligen som gatumusikant någon fin stans.. nån fin o-Sverigestans kanske, med åtta timmar om dagen fängslad i längta-bort-suckarnas paradis på något café eller sånt gölligt.
nivet, ett sånt där ställe där alla stammisar i mappen 'Berta, 43, munk & kaffe klockan 13:04 varje vardag', med drömmande ögon kommer syna mig och allt som drar innanför muffinsförklädet som döljer min barm!
..ohja, hon kommer se all brinnande ihärdig passion i bröstkorgen, och om det möjligtvis skulle vara ett filmteam där, kommer de definitivt göra en close up på hennes ansikte & se-bort-i-horisonten-blicken hon ger mig där jag sveper med moppen i pärlsockerrester på golvet ... sen kommer det ju såklart i bakgrunden höras en line kinda 'håhåjaja, den där flickan alltså.. den där flickan är speciell, ack så skör. en dag brister alla hennes känsloknoppar i kör och rosenbusken i henne kommer för evigt att offentliggöras. en dag. tro mig, en dag visar hon dem och exploderar hon som en brunstig kossa vid första maskroslukten i april! med all rätt'. *eftertexter*


:')
aw.
nu blir jag ju ju nästan lite tårögd här.
det här bedövade samhällsbajsredovisnings-sorgen något.
nu är jag glad.
tacka vet jag drömmar.


undrar fresten om min samhällslärare Mohammed också vet om att jag kommer explodera en dag, även ifall jag inte skulle göra den där samhällsuppgiften?
det tror han nog.. han är snäll, den där Mohammed. och han sa att han var min morfar en gång, för någon vecka sen - vi var några stycken och hade någon random diskussion om mor- och farföräldrar, så pep jag fram att jag faktiskt var utan varenda bit av mammasmamma/pappaspappa/och tvärtom-tårtan; ja, då hoppade han minsann upp med burrskägget före i taket och skrek 'har du ingen morfar?! du måste ju ha en morfar!!' varav han tog på sig rollen som min morfar.
rätt schysst egentligen, om man tänker efter. borde jag kanske, I dunno, bjuda honom på en lussebulle eller nåt nu?
jag menar, min morfar. shit, det är nog ett rätt stort jobb att ta på sig.. egentligen.

nåja, en liten explosion ska i alla fall hinnas med på vägen innan Schweizarna experimenterar bort jorden i något slags universumversion av Surahammar(...svart hål, that is).

undrar när den sker. och vad som egentligen händer sen, vad den leder till..
you know I'll let you know.

det här är kräm

idag är det precis på dagen som slaget vid Svolder utkämpades för 1008 år sen, exakt 22 år sen polisen sprängde rånarbusarna Maskeradligan, 48 år sen Jussi Björling sa adjö till jorden medan Hugh Grant landade på den och skrek 'HEJ VÄRLDEN, om 40 år kommer jag spela precis samma karaktär i varje film jag gör och hela världen kommer att besitta vetskap om att jag köpt sex under inspelningen av min mest kända film!!'. eller something.


..men - för att inte glömma, idag är också dagen då människorna inom Löfbladarnas väggar officiellt började leva på hallonkräm respektive ugnspannkaka samt äppelmos på lite vad som helst.
mamma har dille på ugnspannkakan, Stina & hemskt överhemska halsmonstret på Kiviks hallonkräm och typ alla tre rockar loss på äppelmos.

jag lovar er, skulle lägenheten börja brinna just nu skulle hallonkrämen vara självklart förstatjing på räddningsfronten(ja alltså, efter mamma, djurar, burar, dregelmonster & sånt blablabla dårå)!

..fast justdet, vill det minsann klirra till lite i minneslådan om att Jessiburr frågade mig just precis det för ett par dagar sen; vad jag skulle plocka på mig ifall jag endast fick ta med mig en sak från min brinnande lägenhet.
för tillfället var jag mest hjärndöd och tom-tungad, jag kunde ju inte bara ta med mig en Kentskiva för att sen lämna hårddiskarna med alla bilder! trippeltok hellur.
såå, jag tror jag till slut kom fram till något fuskigt genomtänkt i form av en box innehållandes everything I need; Kentskivor, bilder, minnesgrejor, brev, datorn osv osv.
men Jessibus - man kan säga att jag ... jaa, typ ångrar mig nu. litegrann.

alltså; en box med grejor skulle säkerligen sitta fast under armen ifall jag någonsin skulle behöva ha sprinterlopp med elden, men den skulle isåfall fyllas med Kiviks hallonkräm upp-tetrisat med noggrann teknik från bott till lock mellan alla kanter. undoubtly! ...möjligen(beroende på hur mycket plats som finnes på delen för icke-hallonkrämiga saker(delen som endast uppstår sekunden då det finns för lite utrymme för att klämma in ett krämpaket förstås), vill säga) ett par foton också. och lite andra platta saker, typ brev och sånt jag nämnde där uppe.
hmm, datorn blir ju uppenbarligen ett smärre problem. men den tejpas nog lätt fast på krämboxen skulle jag tro; har jag levt på Hammarteatern i fem år nu, vet jag att allt ordnas med lite silvertejp. det är the fiffigness of att inte ha tillgång till plusstreck på den ekonomiska översikten(jag är styrelsemedlem, I know the truth) ska ni ha klart för er, barn.

tadaaa! burris, där har du faktiskt mitt slutgiltiga svar.
vad skönt, nu har jag ju en skitbra plan ifall vi skulle vara tvungna att evakueras eller something.
mamma tar äggen, vetemjölet & äppelmoset - jag kör på mitt.
då lär vi nog fått med det viktigaste, trots allt.
I've said it before and tusingen say:ar jag det igen - med minst två hjärnceller, lite Löfbladsmuskler, Billie the vision and the Dancers & hallonkräm klarar man alla kriser livet får för sig att häftstifta upp vägen med.
..undrar om Lars gillar hallonkräm. det gör han nog. det måste han väl?

heheheheheeh. när jag blir så pass mycket journalist att jag kan morsa på programledare och skratta på dom ska jag intervjua Mårten Andersson och nämna det här klippet. sen ska jag skratta lite på honom.
HEHEHEHEHEHEHEHEHEHEH

alla balla kan

vetnivanu, va? (och nu är det er tur att svara högt & tydligt 'JAAAAAA!!!' för jag vet att ni vet vad jag alldeles nyss frågade ifall ni visste)
jag är lite seg i korgen på det här med bloggupdates jag.
men det vet ni ju redan(pilutta er. told you so!), så för min egen(& er!) skull lovar jag nu att bli bättre kring denna faktor.
jag har ju ändå haft blogg i tre år, jag borde vara haj på det här nu.
och jag fattar egentligen inte; jag har mer tankar än någonsin, men de vill inte riktigt ploppa ut genom fingrarna och ner i bloggen - utan tar snarare en genväg(tror dom) ut genom öronen och ner i tekoppen.
mhm, sen dricker jag upp dem & vips ligger de och tar massa plats igen.
inte konstigt att mitt hår växer så snabbt liksom, funderingarna måste ju ta sig ut nååånstans till slut.
men pänniwäjj så var det ju lite kvitter om ny blogg på kartan ja. = nya hurtiga, morgonjoggiga, blåbärsplockarfriska doser inspiration som flödar!
..eh. visst?

..nåja, i vilket fall lär ju de där Blogspotvisionerna ta sin lilla tid för sig att med allt sitt pick och pack(bäst för den att det inkluderar vindruvemassäck) lifta hit till Snevringevägen.
så under tiden ska ni lyssna på världens finaste låt, kära bloggybabies.
få förunnat att vara världens finaste låt kan tänkas, inte sant?
jo, men den titeln är den mer än värd att sättas under. ialla fall där mina stämband dallrar.

spektaklet heter No one wants forever, är gjord av Laurel music(uppkolla du gör nu! jag grottmänniska. hongabonga! wie) och träffar kort & gott alla känslospröt(inklusive reservlagret) som finns att tillgå i mitt lilla dunkande.
man skulle typ kunna säga att den är min.. mys-, depp-, gråt-, sakna-, nostalgi-, längte-, festival-, sommar-, snörvel-, ynkpynk-, läpphäng-, kär- och drömlåt - all inclusive liksom.
så jag lovar dig, den är mer än trippelvärd att hurra & fälla några salta för.
kan jag någon gång påverka folk med min musik, på det sättet den här låten rör om i grytan; då lovar jag dig att jag kommit hem.

och är du lika suck:ig och blödig för svenska filmer med dialekter och våldtäkter i, som jag, har du utan tvekan redan hört what I'm about to show you; förmodligen får du just nu enorma flashbacks av vad jag skriver om den samt gråter lite tycka-synd-om-dig-tårar medan du kikar tillbaka på dina gångna dagar och passioner till toner av Laurel dåodå, dumed.
jag upptäckte nämligen No one wants forever under en av mina alla tårdrypande Fjorton suger-scenarion; mamma hade precis åkt till Bulgarien, skolan skulle börja om några dagar och jag gjorde inget anant än att sakna henne och alla mina juni/juli-äventyr.
nivet ju redan att jag är sådär nördigt 'and here comes the tears...'-blödig när det kommer till sånt - och denna stund var allt annat än undantag.
jag satt och kollade på tv mitt i natten med mammas Beckyhåriga filt om mig, då underbart fina Fjorton suger började visas.
jag kikade lite & saknade om vartannat. hela filmen skrek liksom sommar, så alla känslor kom ännu flera snäpp närmre.
helt plötsligt dök då No one wants forever upp - och konstigt nog har jag aldrig reagerat över detta underbara, vackra tidigare.
men nu tog den inga genvägar - bokstäverna och nynnandet gick rakt in i mig och gav mig en saknadhand att greppa. den saknade också något. någon.

så där satt jag alltså - helt ensam på mammas sängkant, försökandes memorera så mycket som möjligt textrad mitt i min alldeles egen Stinaversion av Gustav&Gudrunstormarna; beståendes av festival-, Örebro-, och mamsitårar och känslor rinnandes över bägarkanten long time ago.


drick Oboy, ät en muffins eller något annat tröstätigt och sakna sommarn-gråt lite! I'm sure you need it. jag lovar, den prickar.
..eller mer, blåser dig bakom örat och ryser i hela dig.



if you want to be alone here with me you must understand my weakness
it's the way that he left me and bereft me of of my love
without a warning without mourning almost yawning
no one wants forever anymore
cause no one dares to try
no one wants endeavour like before

if you want to see the world that's in me
you should know I'll always need him
it's the way that I met him
there's no way that I could possibly forget him like he got me and forgot me

no one wants forever anymore cause no one dares to try
no one wants endeavaour like before
no one wants forever anymore
and no one wants to be there like I know I might have been
no one wants endeavaour like before