nittitre komma sju megahätsch

det finns få stunder som slår de jag drabbas av när jag vaknar upp efter att ha sovit såna där helt oplanerade tupplurar.
lite grusiga ögon men en lättare hjärna, ljusare sinne, än vad som var när jag somnade.
lite mindre explosionsartad, mindre svart.

nu ska jag göra klart allt för jobbet imorgon,
skriva manus och sånt.
klockan tretton noll noll, peeps. då är det jag som hänger med Bamse. och Sunes farfar. i radio, läs rubriken för kanalen.
heja heja!

han har faktiskt en egen Wikipediasida, den där Olof, här <-.
wow.

pillar på gitarren.
på handen har jag ritat ett hjärta,
och snart ska jag cykla till Willys med mina älskade bröder.


dagarna springer,
nu har jag bara sju arbetsdagar kvar.
heja heja. heja heja.

ikväll är det jag och billie

och för varje sekund som går saknar jag dig mer.
kör försiktigt, älsklingsälskling.
min vinge.

give me a left cheek kiss

jag dricker ICA eco-te och äter en klubba.

är så trött att jag nästan inte orkar lyfta koppen.

idag har jag hälsat på finaste Ida Överallt som var kattvakt åt L8,
och därför även skötte hennes torp.
ohmy, jag har aldrig vistats i ett sånt mysigt krypin.
ett riktigt gammalt soldattorp med öppen spis i underbart.. amish without being too amish-stuk.
så fint. hon bodde bredvid en hästhage och huset hade varken dusch, toalett eller tvättmaskin.
sporadiskt och banbrytande från hela stadspulsen. älskart.

havrekakor åt vi också, och vårrullar.
jo. det var mest det jag ville säga.

om ett och ett halvt dygn flyttar en av mina fina,
tar Göteborg med storm.
ihk.
jag är lycklig så länge du är lycklig,
och eftersom jag vet att det är dina drömmar som ber dig komma
blir jag ju glad.

men iallifall. det där lilla grävande fortsätter gnaga.

fisk

nyss åt jag två makrillmackor och jag har aldrig någonsin i hela mitt liv blivit påmind om hur gott någonting smakar.
ah, tack och lov för att jag vegetarianar på skoj när det vankas fisk. och räkor.

sen, när jag ätit upp mackorna gick jag till spegeln och tänkte "hoppas det blir fult väder imorgon så jag kan ha de här kläderna".
så, nu hoppas vi folk. som att vänta på en lottovinst!
kleggkvavt eller lite gråmulet.
what will turn up? heja heja sura moln.

jag undrar varför Paint frågar ifall jag vill spara en teckning när jag inte ens ritat något på den. hm.
och sen undrade jag någonting annat idag,
vad tusan var det..

jag satt i fåtöljen och kollade på Scrubs.
och undrade något.



...
rackarns. jag gillar ju mina undringar, inte att glömma bort dem.

körsbär

inatt drömde jag att jag satt i bilen, bredvid mamma som körde. morfar hade precis dött och mamma hade uppenbarligen körkort fortfarande; som för nitton år sedan. men jag var lika gammal som jag är nu. minns att jag sa att jag älskade henne, att känslan var så vacker och jag minns att jag ville sätta på den här låten, för att den fångade ögonblicket. men jag.. jag hade ingen skiva tror jag.

men hörrni

jag äter en så himla god macka och är så himla trött men måste skriva så himla hurtiga grejer till morgondagens himla sändningar.

eller, mest läsa in dom (en filmrecension) i en hemlånad MP3 och låta superpiggt proffsig.
lycka till.



god natt.
not yet.
men snart.

min säng är fylld med så himla mycket kläder också, bara för att en viss kaka ringde precis när jag tömt en garderobslåda för att rensa. hon skrek "sluta rensa kläder och umgås med oss, annars får du spö!!!!!!" så jag kunde ju inte göra så mycket annat än bita ihop och hålla god min.
tvingades baka en kladdkaka och låtsas ha kul i två å'n halv timme liksom, sån himla pärs.

var så god borde nästan stavas schego.
puss.

men nu känns allt lite bättre för nyss kom Jenny till mitt jobb.

:)

:(

förresten ringde pappa mig idag.

jag somnade typ direkt när jag kom hem i eftermiddags (att vandra från sommarlov till jobbartider = avgiftning) och han ringde som han gör ibland när han blir lite sällskapssjuk så där.

mene,
jag var ju inte vaken som sagt.
svarade dock i alla fall, inte med ett hej eller nåt utan med ett bitskt "JAA, jag ÄÄÄÄR VAKEN!".
undrar om vi fick ett trevligt samtal sen, jag minns faktiskt inte. för jag sov.

hehe.
somliga upprepanden blir rutiner till slut, efter dessa ständiga skolmorgnar av djup sömn kantade av tjatandes föräldrar.
hujeda mig va! dagens stinor, de kan då verkligen inte sköta sig.

att göra solar av tumavtryck

tropiska nätter och jag drömmer om Italien. om vackra vatten, varma gator.
jag är
solkyssta ben som aldrig minns att de vandrat i vintervärldar, cyklar nerför asfaltsbackar och tåras i ögonen av vinden. håret, kläderna, sinnet - ingenting hänger riktigt med för jag och min cykel rusar fram i oändligheten förbi tiden. under broar genom skogar över tak, nästan.

igår badade jag för första gången den här sommaren.
jag sprang i vattnet med Saga som propsades med att gå ut lika djupt som jag, och precis när jag tog ansats att dyka under ytan sprack det sista spännet som höll upp min bh. fint!

"ANNA!!! kom och hjälp mig!!! VAR KREATIV"

hepphepp. allt löser sig till slut, det upptäckte jag igår som så många gånger tidigare. för utan bhband klarar en sig - de kan lika gärna knytas över ryggen och hålla fast hela grejen.
massa mördegskex åt jag också, såna som smakar vanilj ni vet.
nu är jag sugen på Oreos - bara själva kakan, dock - och lyssnar på Sigur rós. ska läsa lite i Lilla stjärna och sen sova.
imorgon är en ny dag. som vanligt.

idag har jag kissat i det fria

kexätit, saftdruckit och filtsuttit med Jessica och Emma.
lättsamhetens, lyckans kväll.
ni är så otroligt mysiga och tack för att ni får ner mig på jorden genom att bara finnas bredvid.
tack. underbara.

en åttaårings visioner

http://lofblad.com/stina/


och gästboken fungerade faktiskt en gång i tiden.
tills den blev pepprad med porrspam eller något sånt.
kände mig så himla smutskastad, fy.

febersjuk, trött, mjukisbyxorna bakochfram. nyss upptäckte jag även att jag var på väg att sätta tröjan bakochfram.
kul! fashion making, trendsetting so to speak.
bra tjej med konsten att klä sig ska kreationen min kontaktannons börja orden med.
då tiden är kommen och jag får anledning att skapa en sån alltså, typ när jag är fyrtio och inte gift än eller hur det brukar låta.

jag försöker skratta till ha det så kult på restaurangen-klippet i brist på ...allt annat,
men huttrar mest. feberkropp alltså, det unnar jag ingen. ett pet på valfri kroppsdel och jag vill gråta. va ere här, liksom.
jo, det är festivalvirus. det e vare e. först sover en ingenting på en vecka och sen kommer sjukan, det är så det rullar ba.
go with the flow, stinis!

jaa, uppenbarligen är det just vad jag sysslar med.
..fastän jag faktiskt sov förvånansvärt mycket (eh, med festivalcampingmått mätt) under lilla äventyret. åtta timmar vardera minst två nätter.
men frågan är väl kanske mer hur pass mycket gedigen sömn det egentligen går att utvinna när någon dansar fingerboogie på speed med en synth precis vid tältkanten där en viss huvudkudde samt ett visst armt huvud låg.
det här med tältväggar och ljudisolation, alltså.

dessutom hade våra campgrannar smugglat in två spadar och grävt en halvmeterdjup fälla vid långsidan av vårt tält. tji fick folk som inte såg den och föll pladask; vilket skedde ungefär varannan timme ... precis vid tältkanten där min huvudkudde samt mitt arma huvud låg.
det här med tältväggar och isolation över huvud taget, alltså.

fridfullt.

men någon rackare hade en kalasmaskin fylld av typ en skiva med mysig musik på repeat,
och den här låten fick mig alltid att prr-rycka till småttet.
den var till och med det allra sista som hördes när vi packat ner tältet för att lämna campingen. lite fint snipp, snapp, snut-soundtrack så där.

tre cyklar

jag äter upp mig på mandariner och funderar på något jag och Mattias pratade om för lite över en vecka sedan.
tror inte jag känner någon klokare och mer jordnära människa,
att dessutom allt oftare få höra av mamma hur lik jag är honom gör mig så smickrad.
mina bröder alltså.

ikväll cyklade jag med två av dem till Willys.
tropiska luften, alldeles kvavt och jag var nästan groggy efter de här nätternas näppeligen existerande sömnrutiner.

de senaste veckorna är lite av ett virrvarr i sinnet.
vecklar ut sig sakta och jag granskar varje tråd medan jag försiktigt lägger ner dem för att låtas landa, lägga sig till ro.
inser att jag på riktigt hoppat av skolan.
Norrköping, Uppsala, Borlänge. juli.
borde inte körsbärsträden här utanför börjat blomma på riktigt, nu?


jag kan längta bort i mil, timmar, år
men det är alltid bara för att inse att jag längtar hem dubbelt upp.
till mina älskade.

some are the melody

i en vecka (som känns som ett dygn, ett år och nu även ett minne blott i och med de bristande tidsrutinerna samt den enorma omställningen som kom med mitt anländande hem) har jag levt på blåbärssoppa och minimajs.

och jo, utöver detta har jag ju faktiskt upplevt en hel del - jag har till exempel
- nästan fått ett äpple, flygandes från absolut ingenstans, i huvudet.
- nästan blivit dödad av aggressiv aggressivsson som kände för att kasta en brassestol på zebratältet när jag & Mill låg och sov
- sett The Kooks. tydligen. Luke Pritchard pratar roligt.
- missat Kent. med flit och hela grejen.
- köpt en fin jacka fin jacka fin. eller, jacktröja. fin.
- spottat en medeålders svensklärare (din, Clara) från Kantzowska mitt i kön och solstinget av svettiga Sugarplum fairy-sextonåringar.
- gråtit lite till Kings of convenience kanske. eller nej, det gjorde jag faktiskt inte. men jag dansade, och log som fånet fånsson där ett tag. det var så fint!


dessutom har huden under mina naglar för första gången på x antal dygn äntligen sett ljuset och känt smaken av liv igen,
att campingsmuts vore mitt levebröd skulle vara rimligt att tro efter att ha skådat mig under hemfärden.
och svett. campingsmuts, svett, minimajs. mhmhmmm

nu äter jag maahaaaat lyxinnehållandes faktisk näring och kliar lite på resterna av ett stängselblåmärke från ett allra, allra längst fram i mitten-scenario skett under gårdagen.

och kolla här då, fresten, så ska jag visa något busigt:



det här är sekunderna efter att jag klargjort för mig själv och en reporter från Dalademokraten vad frihet är. lite käckt, med andra ord. det är för övrigt hon som äger fotot som jag, eh, tar mig rätten att använda eftersom att det .. ja, föreställer mig.

hon frågade, jag svamlade fram något klyschigt - men själva bilden är ändå det bästa. ett så kallat kådak moment i sina ädlaste stunder, skulle en kunna säga.
situationen är den att jag, när den togs, skrattar helhjärtat åt Camilla som skrattar ännu mer exalterat åt mig efter att jag precis snubblat och ramlat bakåt.
tydligen var det kul, för jag kan inte nämna det utan att hon brister.

liten röd, smutsig och glad. tänka sig. jag tycker den är så mysig, just för att det där var ett av de roligare och mest minnesvärda ögonblicken i vimlet av intryck och dessa ständiga, intensiva förflyttanden.

annars har jag aldrig saknat min familj lika mycket som jag gjort under den här resan.
de sista dagarna blev liksom nedräknade timme för timme,
och när jag äntligen klev innanför dörren för att känna lukten, kramade mamma och träffade Bonzo blev det så där snipp, snapp, snut-fint igen.
frihet, jo.

..med undantag för något litet och väldigt stort som saknas.
en bur och rosa nosen.
god natt, mitt poesiknyte.