en åttaårings visioner

http://lofblad.com/stina/


och gästboken fungerade faktiskt en gång i tiden.
tills den blev pepprad med porrspam eller något sånt.
kände mig så himla smutskastad, fy.

febersjuk, trött, mjukisbyxorna bakochfram. nyss upptäckte jag även att jag var på väg att sätta tröjan bakochfram.
kul! fashion making, trendsetting so to speak.
bra tjej med konsten att klä sig ska kreationen min kontaktannons börja orden med.
då tiden är kommen och jag får anledning att skapa en sån alltså, typ när jag är fyrtio och inte gift än eller hur det brukar låta.

jag försöker skratta till ha det så kult på restaurangen-klippet i brist på ...allt annat,
men huttrar mest. feberkropp alltså, det unnar jag ingen. ett pet på valfri kroppsdel och jag vill gråta. va ere här, liksom.
jo, det är festivalvirus. det e vare e. först sover en ingenting på en vecka och sen kommer sjukan, det är så det rullar ba.
go with the flow, stinis!

jaa, uppenbarligen är det just vad jag sysslar med.
..fastän jag faktiskt sov förvånansvärt mycket (eh, med festivalcampingmått mätt) under lilla äventyret. åtta timmar vardera minst två nätter.
men frågan är väl kanske mer hur pass mycket gedigen sömn det egentligen går att utvinna när någon dansar fingerboogie på speed med en synth precis vid tältkanten där en viss huvudkudde samt ett visst armt huvud låg.
det här med tältväggar och ljudisolation, alltså.

dessutom hade våra campgrannar smugglat in två spadar och grävt en halvmeterdjup fälla vid långsidan av vårt tält. tji fick folk som inte såg den och föll pladask; vilket skedde ungefär varannan timme ... precis vid tältkanten där min huvudkudde samt mitt arma huvud låg.
det här med tältväggar och isolation över huvud taget, alltså.

fridfullt.

men någon rackare hade en kalasmaskin fylld av typ en skiva med mysig musik på repeat,
och den här låten fick mig alltid att prr-rycka till småttet.
den var till och med det allra sista som hördes när vi packat ner tältet för att lämna campingen. lite fint snipp, snapp, snut-soundtrack så där.