tre cyklar

jag äter upp mig på mandariner och funderar på något jag och Mattias pratade om för lite över en vecka sedan.
tror inte jag känner någon klokare och mer jordnära människa,
att dessutom allt oftare få höra av mamma hur lik jag är honom gör mig så smickrad.
mina bröder alltså.

ikväll cyklade jag med två av dem till Willys.
tropiska luften, alldeles kvavt och jag var nästan groggy efter de här nätternas näppeligen existerande sömnrutiner.

de senaste veckorna är lite av ett virrvarr i sinnet.
vecklar ut sig sakta och jag granskar varje tråd medan jag försiktigt lägger ner dem för att låtas landa, lägga sig till ro.
inser att jag på riktigt hoppat av skolan.
Norrköping, Uppsala, Borlänge. juli.
borde inte körsbärsträden här utanför börjat blomma på riktigt, nu?


jag kan längta bort i mil, timmar, år
men det är alltid bara för att inse att jag längtar hem dubbelt upp.
till mina älskade.