'Stina, jag känner mig schizofren..'

sa mamma nyss för att sedan påpeka att jag har en skiva på i datorn och en annan i mitt rum på högsta volym.
musik överallt alltså, precis som jag vill ha det.
sen har jag även massa ploppar på huvudet, så snart har jag därmed lockigt hår & snart bär det iväg till Nattiz var jag ska spendera sista december och första januari.

snart är det nollnio och mål lovas hit & dit & upp & ner & upp igen.
men jag har mest bestämt mig för en sak, som starkast.

det grundar sig på att nollåtta blev saknadets år, och därför ska 2009 definitivt bli längtandets och finnandets år!
om mindre än fyra månader blir jag myndig & krogförklarad(vilket statement, för mig som inte dricker, haha) & stor.

jag som dessutom alltid blir såååå blödig och nostalgisk och ångestfylld på nyårsafton funderar på att skippa den biten, säga hej & hå till folk men skippa hela historien om hur mitt år varit sååå bra och sååå händelserik - offentligt åtminstone.
för jag menar, ingenting tar slut. livet fortsätter, och jag blir bara starkare för varje år som går. så nu är jag bara glad!
ikväll blir en fin kväll i mitt fina liv.

längtandets och finnandets år. det låter väl fint det, om något!

Billie the vision får stå för mitt år ikväll genom min fina gröna Billie-tshirt och så lila tajt-som-korvskinn-kjolen.
jag känner mig fin & mina ben är hårigare än nånsin. men det gör ingenting. jag har ju strumpbyxor, liksom.

father to daughter kinda love

för övrigt är jag så sugen på Maistros räksallad(plus ostbröd & extra mycket vitlökssås) att jag tror jag behöver seriös mental hjälp.

snart.
efter att jag köpt & ätit den, alltså.

'att läsa dina texter är som rena rama äventyret, Stina!'

det är mysigt när hela världen tycks ha förvandlats till någon typ av betongmarsipantårta, alldeles överpudrad med florsocker att göra små avtryck i var man än går.
det är också himla mysigt att ha skrivit klart en krönika som ska vara klar i slutet av januari.
och att ha en inplanerad Göteborgsresa med Karin om mindre än en månad, för att man hoppsan! råkade vinna två biljetter till P3 Guld-galan(!!!!!!) igår.


jo.
jag är tjock & glad på Annas underbara Rocky Road-fudge, och jag har aldrig sett någon bli så glad över världens bästa presenter som Saga blev idag.
mani var bara förnamnet, hon slet upp allting som en annan Al Qaida-terrorist in action och man riktigt såg hur fradgatuggandet bara var en halv nanosekund bort, helt seriöst.
typ.
så hela kvällen har i princip gått ut på bollkrig i hennes alldeles egna bollhav(FATTAR NI VAD UNGEN FÅR ELLER, VAD FICK JAG NÄR JAG VAR LITEN VA?!?!?!?!? ett litet fjuttigt Nalle Puh-hus som gick sönder. YIPPIE. okej att jag älskade det, mehallååå.. ett bollhav! jag menar. jag menar!!) samt ... jaäsch, ni vet det där allt-i-ett:et - ätamysaglöggaKalleAnkaochmosafiskbullar.
det sistnämnda mest för att jag besitter en .. tja, något lite mongorelaterad nerv som gör mig farligt sugen på just det titt som tätt. sagt & gjort, medan alla andra frossade i stora lass med skinka och en flaska senap var satt jag där och mosade mina underbara fiskbullar med dillsåspotatismoset.

som grädde på dillsåspotatismoset har jag dessutom hatat hela Sverige några snäpp idag, för att just idag har över typ.. javene, halva befolkningen frossat i köttbullar utom jag, pga (vegetarianskiten)!!!!!!1
så får man inte skriva när man är vegetarian & därför står det väldigt pluttigt och osynligt där. vi kör på parenteser för extra invisible-effekt, också!
för alltså.. den är rätt bra & miljövänlig och yeye. men nej, sånahär stunder är jag sur på den och morrar med mordblickar på min bror som lassar köttbulle efter köttbulle.
man dränks i världens köttbullslukttsunami varje gång man öppnar kylskåpet och det är såååååååååå jobbigt.
dessutom rapade jag en rap som smakade precis som det gör efter man ätit köttbullar.
bör jag se det som ett tecken på att sluta med (vegetarianskiten), eller.. ? för jag blir lite misstänksam när livstecken på något jag stoppade i mig för två år sedan börjar partaja.
men morr.
har jag ätit mina sista köttbullar, folk?
:'(

förresten har jag en hemlighet att avslöja, men jag håller på den ett tag för jag verkligen själv inte riktigt fattat det än.
det är roligt, men stort. underbart på sina sätt, men några aningar drastiskt och otroligt pirrigt.
jag kan ju iallafall avslöja att vi såg den idag. och den ligger på Bäckby - bredvid Pär, Anna & korvkottarna typ - inkluderandes världens mysigaste uteplats och största klädkammare i mitt rum.



..
hehe. okej, jag & mamma ska flytta till Västerås.
jag skriver det lite smått för att riktigt vänja ögonen själv vid innebörden.
men det inträffande sker i alla fall antagligen exakt på tredje årsdagen sen vi kom till Hallsta.
och så länge mina kära vänner kan samsas om ett gemensamt sleep over-schema för mig om nätterna och veckorna så blir det nog bättre än någonsin, till slut.
och hey, jag ska ju gå kvar på Kantzowska så ett pendlarkort och nära till stan och nattfik på Stugan är väl aldrig nono i paketet, hellur.


imorse var det mysig kalenderöppning vid teatern, men denna gång drack jag bara upp deras glögg istället för att springa runt och svetta ner en muskostym med vattenfärg i ansiktet och lite överallt.
nu träffade jag bara Kexet och mina teatergangstahs, plus en massa teatermänniskor som samlats för att .. mest kramas faktiskt.
om en vecka är det faktiskt bara en och en halv timme kvar tills nollnio. då är jag hos Nattiz med en massa älsklingar och förmodligen sitter jag vid den här tiden med gråten i halsen och förklarar för mina vänner hur mycket de betytt för mig under året.
jo, så kommer det bli. wellwhattodo, så blir det alltid.
men lyssna bara, nollnio.. - visst har jag väl rätt i att det låter himla lattjo ändå?
jag menar, använder jag ordet lattjo måste det vara lattjo.

ja, jag hejar i alla fall ivrigt och troget på nästa år!
och att öppna hela kalaset med att se typallaminafavoritartister + träffa älskade Hille(som vi båda drömt om så många år) i Göteborg, det är bara mer än lovande.
bara jag kommer iväg till Rockbjörnen också och kan träffa gosegrisar så. så!

(jag gillar att skriva töntnomineringar för att sen få ett mejl om att man vunnit biljetter som ger en exklusivt inträde på ställen med bästa musiken in - well, what to say - a very cheap way. som det här - 12 juli i år. jag & Nattiz längst fram. låten och tillfället jag alltid tänker på då jag behöver rycka upp mig för någonting. som får mig att inte sjunka ihop. kämpa. Kent är bäst)

nothing else matters

ja, jag har faktiskt aldrig någonsin lyssnat på Lasse Lindh. jag vet faktiskt inte exakt varför, men det är precis samma grej med Lasse Winnerbäck som jag fortfarande verkligen inte förstår något pekka alls av. hmm, man skulle snabbt kunna dra en enkel parallell till att jag skyr något starkt mot namnet Lars.
men så är det faktiskt inte, det finns fina Lars-ar också. som han i Metallica, typ. och teddybjörnpappan Berghagen. där pratar vi ohlala på riktigt, klämkäck är bara förnamnet!
men jag har alltid tyckt att Lindh-Lassen varit på tok för fjösig & ... javene, mesgnällIloveyou-ig.

men tusingen va, nu rullar Pool om och om om igen och jag njuter.
och tusingen två rå, jag har ju för tusan sett honom sjunga den här live för första gången den någonsin spelades offentligt(om man bortser från genrepet, okej.......... Jessica, Lisa & resten av ni vet vilka ni är-gänget. say no more) - och att den är superfin upptäcker jag nu ju.
men jag vet inte, jag kanske behövde komma till den här perioden - det krävdes nog att jag skulle känna mig lite ihoptejpad och skakig och virrig. men lycklig. och tusingen är det fint.
det tar tag att förstå saker. och om min blogg vore en musikal skulle jag faktiskt resa mig upp så hastigt att min stol faller med en duns, ta mig om hjärtat och börja gorma de underbara raderna ..there's a time for everyone if they only learn that the twisting kaleidoscope moves us all in turn.. och sen fortsatt på resten av Can you feel the love tonight.
men med tanke på att min mobilkamera suger får ni njuta av musikal i skriftlig form istället.
ikväll, kompisar, dunkar hjärtat till den här dängan -

Vi träffades liksom på chans
på nåt sätt ramla vi in i varann
och tänk att något jag alltid trott
skulle vara så svårt va så lätt

vi träffades liksom på chans
två katter i skydd ifrån regnet nånstans
och aldrig har kärlek drabbat mig så
och jag vet
jag är hopplöst svår ibland

men aldrig aldrig att jag
tänker låta något ont
hända dig jag håller dig hårt
tätt intill mig genom regn och blåst
och alltid alltid att jag
kommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
så du behöver aldrig mer vara rädd

ingen ser och ingen vet
hur du lyser och hur du fångar
upp min skugga när jag är svag
och hur jag älskar att vakna
upp bland dina blonda lockar

och aldrig aldrig att jag
tänker låta något ont
hända dig jag håller dig hårt
tätt intill mig genom regn och blåst
och alltid alltid att jag
kommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
så du behöver aldrig mer vara rädd

och alltid alltid att jag
kommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
så du behöver aldrig mer vara rädd 

mina vänner är det finaste som finns.
finare än musik.
och I taket lyser stjärnorna.
det finaste.

och när vi ändå är inne på Lasse Lindh kan jag ju skryta om att jag har stått ett par meter från honom i lobbyn till stadshotellet i Västerås.
ja, Melodifestivaltider som sagt..
det var fina dagar, faktiskt. fina & kalla & galna & kaosiga med världens bästa människor.
i yrseln & varseln petade jag på Andreas Johnson när han kom gåendes med Carola i armkrok, för att sedan svara mitt pill med en 'åh lilla vän där, så säg - hur många gånger har du blivit tappad bakom limon jag just hoppade ur?'-blick ni vet, lite leende, aww-igt och medlidande. som folk gärna ger personer i rullstol, typ.
det var kändisar och folk överallt, recensenter och Rongedal-bröder vart man än vände huvudet. Sanna Nielsen var tjugoåtta meter lång tror jag, och sen hamnade vi tydligen i någon schlagerblogg på Aftonbladet all of a sudden.
haha, det var helt bananas!
men det är väl då det är som bäst. I guess.

pingvinstång

det slår mig ofta hur otroligt mycket jag älskar människor som ler, att dom ler.
hur mycket jag önskar alla riktig, kittligt borrande lycka. och hur ledsen jag blir när folk redan gett upp, när de påstår att det är helt meningslöst på alla hörn.
jag blir verkligen ledsen av att höra, veta, känna att folk tycker sånt. uppenbart sårad.

jag ler åt..
1, att det är ..... typ 60 timmar kvar av den här skolterminen!!!!!!!11111111111(<- extra ettor especially for you, Nattiz. för dig och friheten)
2, de nya UKM-planscherna jag fick på mejlen idag! åhh, de är lite för fina för att man inte ska tapetsera hela Västmanland med dom. OCH DET SKA VI JU. så yippie kay-ey och woho igen yo! jag är såå gangster.
3, min favoritjucie. Bravos Äpple, apelsin & passionsfrukt räddade mig en varm dag i somras och sedan dess har jag älskat den med vördnad och sköra glas!
helt seriöst. inte konstigt varför jag kissar på mycket, jag dricker något hela tiden. nu har jag te & juice och detta är typ mitt fjärde glas juice idag. you're such a busted baby, kissblåsan!
förresten stavade jag juice fel med flit, bara för att jag var jättesöt när jag var liten och stavade det så.
4, P3's Musikhjälpen som sänds på tv om två minuter & ständigt live i radion! Åh, Henrik Thorehammar måste vara det gulligaste jorden skådat och hans glugg är så gullig att jag skulle vilja rama in den och hänga gardiner runt för att sedan sätta upp på väggen.
5, pirriga möjliga extrajobbs-finurligheter i paradiset, typ.
6, pingvinstången Häxvrål. eftersom att cafeterian inte alls ätit upp mitt studiebidrag redan kan vi ju ändå köpa tre-fyra såna per dag.
7, Rockbjörnen, mammahjärtan som smälter för mina måste-ha-biljett-har-inte-råd-blick samt Markus Krunegårds nya Fear of love-projekt! nyfikenhet, folk.


och kolla häääääär, vilken otroligt gullig glasögontönt. jag förstår knappt varför jag ens orkar lägga in videon här, med tanke på att låten går som i någon parad runt från elev till elev i SPM07.
idag agerade vi envis kör & trallade euforiskt på medan Mårten filmade till klassfilmen. liksom eh?

(den är med i Felix-reklamen. så ni slipper ligga sömnlösa av att ni inte kommer på det)

påminn mig om,

ifall jag någonsin får frågan vad jag skulle välja för maträtt ifall min dagsmeny var tvungen att bestå av exakt samma lunch i ett år eller en livstid eller nåt sånt därnt, att det måste inkludera makaroner och ketchup!


det kom jag på för tjugo minuter sen när jag pressat fram mina främsta Einsteintendenser och luskat ut snirkligt, noga & beundransvärt smidigt hur jag ska spela mina Laakso-skivor som hatar Media player. iTunes var det guldglänsande svaret, så trallandes till I miss you, I'm pregnant ställde jag mig och lagade en helt underbar I wish-portion tre liter potatismos, hamburgare & ketchup i I wish-format, som istället bestod av två olivindränkta veggovårrullar och ett par minst lika inoljade makaronmojer + ett desperat och suckvänligt försök på hemmagjord ketchup då vi varit utan i en månad eller nåt(!).

efter en halv tugga inklusive kväljning en, två & sjutton av vårrulle 1 insåg jag att kombon vårrulle + spagetti inte hejar alltför glatt och gick därför ut för att lägga vårrullarna i kylen till mamma att tugga på somewhere in the tomorrowness, då jag gjorde den sensationella upptäckten att hon kommit ihåg att köpa ketchup, helt utan att jag bett henne minsta dugg!!!111


ohhhhhboy, ni kan aldrig ana hur sanslöst löjligt glad jag blev av det - hela veckan har varit lite hej kom & hjälp mig eller ge mig en säng, och det här var bara.. typ vad som nu fordras i Bert Karlsson när han känner lukten av en gryta gjord av Carola, semlor & typ Skara sommarland.

så nu har jag ätit några liter ketchup + en tvådjedels makaron, mätt och belåten och mammaköperketchupälskandes. så, ja, jag kände mig verkligen bara tvungen att bolla lite tankar kring min sanna tomatglädje & hoppas ni gläds med mig lika mycket som jag gör, ponnypolliesnuttiepluttiepuppies.

annars har jag idag lyckats.. ehum.. bl a
kallat en kille värdelös för att han inte gillade Sunes jul. och blivit nästantvingad av Becka att bjuda Micke Larsson på dejt, samt tårat några snäpp till P3s webbtv och min missade chans att gå på P3 Live session idag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!11
SJ är såååå portad från min ketchuplista.

jag lever på helgen

men tusingen hoppas jag att den här veckan blir veckan då veckorna bestämmer sig för att fördubblas. men bara i en tidsmässig kinda way, skoldagarna måste vara precis lika långa.



eller lite kortare.
kolla vilken fin låt förresten,

..och jag vill tacka min mamma, min pappa, Nattiz, Emelie & Kenny som blev kära, Elfino, Anders, pianot, min termos...

jag vet inte..
men det är någonting med att en hel kväll pina sig så mycket mentalt av nervositet och prestationsångest att man seriöst funderar på att bryta av diverse kroppsdelar och sedan tvinga närmaste bil att skjutsa en till akuten, för att tjugofyra pluttiga timmar senare ha klarat av det största man någonsin gjort och drömt om sedan första andetag. kontrastfull kombination, typ.

det största.
lilla jag.
det allra största..

och tänka säj. jag dog inte. och jag har aldrig varit gladare över mig själv. men för att känna efter riktigt, riktigt ska jag pula i mig ett paket Ben and Jerrys. bara för att vara på den säkra sidan, liksom. man vill väl inte svälta ihjäl när man precis börjat leva hellur!

förlåt Jessi,

believe it or not, jag ÄLSKAR den här låten!!


grattis Annica, I'm brainwashed.

åmeh kåmijeen

på riktigt! vad är man för en pappa som köper Walderüchte bonbons - dvs skithårda mormorskarameller - till sin sjuttonåriga dotter när man är på besök?
och som grädde på moset dessutom köper skumtomtar till båååda sina barnbarn. MEN INTE TILL MIIIIG!!!?

alltså hallå?! det är väl förtusan han, och inte jag, som fyller panschis(alltså.. pensionär. men det går inte att skriva om man ska slanga till det rätt grammatiskt) om mindre än ett halvår, VA?
ne. juste.

eh, ja. dom kanske nästan är slut.
eh, ja. dom kanske är skitgoda att dricka te med.
men det hör nästan inte hit.
anyway är jag inte så himla bitter egentligen. det var gulligast i världen att han tänkte på mig. pusspusspuss, älskade älsklingspappa!!

åhjuste, jag fyller arton snart. QUÉ, EXCUSEZ MOI, POURQUOI MAIS J'HABITE DANS L'ORANGE?!???!?! borde vara er främsta reaktion på det.
mhm, & jo - ungefär i dom banorna går mina tankar med.
om fyra månader ska jag alltså göra allt hela världens trettonåringar drömmer om & gör i smyg, fast lagligt. snacka om slipsten att dras va!!

åhjuste, varför är jag vaken & pigg som en perkilurpiggelin i morgondimman bitterhöstbris? jo, jag somnade sju och sov fyra timmar eller nåt.
sen vaknade jag alldeles speedad, och nu dricker jag te & pluggar samtidigt som jag leker mormor/tandställningskiller.
(ja. äter karamellerna, alltså)

..alltså. har ni tänkt på en grej? jag har verkligen så himla bra musiksmak.