min piggelinglass i snöstormen

love is the one thing we can't pretend

igår var mina högtalare på Laakso all in-humör, och åh vad jag skriker(tänk Johan Palm-fan, Idolfinal) på deras texter!!!!!11
liksom my love, helt fantastiska med ordregn i typ stormnivå. lite sådär så man börjar blir lite självmordsbenägen genom funderingar kring vad man själv egentligen gör på jorden, när dom redan finns och gör allt helt faaaaabilöös & perfekto.
dom ger mig livskriser, kort och gott! men ja, Markus är ju som sagtelum paktelum Markus & himla tur är väl det.
det skålar vi på. eller nåt.


men yadipadi, det jag skulle komma till mest av allt var att jag gnolade lite extra mycket av Moto boy-abstinens när jag vaknade av tuppens morgongal runt 13.00 imorse, så idag har jag lyssnat & längtat & saknat om och om och om igen.

han är verkligen så.. så otroligt skör. fin och skör och innerlig.. som ett litet hundvalpshjärta i nosandet efter sin hårigt mysiga varmmamma.
man blir alldeles tagen.

kolla bara vad han sa under sin P3 livekonsert från Storsjöyran -
'den här låten heter Love is the one thing you can't pretend och jag tycker den, nånstans, definierar lite vad vi håller på med. det handlar om att så fort man fejkar något, i det här fallet i allra högsta grad kärlek, så blir det fullständigt värdelöst. och nånstans försöker jag manifestera det genom att ställa mig på scen, se ut så här och sjunga som en liten pojke - och hade jag gjort det för att jag trodde nån annan ville att jag skulle göra det hade det blivit skit, men jag gör det för att jag älskar det och då blir det fan jävligt bra. eller hur? så; var er själva varje dag så dör ni lyckliga'

moto boy alltså, peeps. YOUTUBE!!!1 kej? speciellt den med Beat heart inspelad i någon cykeltunnel i Malmö. snyftigt & helt otroligt.
ni kommer ångra er om ni inte.

nån dag ska jag berätta den där sagan om ett visst litet yrväder i blå klänning som, medan hon laddade upp för Markus Krunegård som skulle spela precis efteråt, började storböla under Moto boy-spelningen, en fager och svettig sensommardag i Rasslebyggd.. Emmabodatrakterna, närmare bestämt.
men den där Markus var i alla fall partyparty & galej i fredags, och jag måste säga att det är en himla tur att Sigurdsgatan är så litet att man måste bli intim med allt där inne.
det är så himla mysigt & man kan pilla på allt på folk. om man vill.

emmaboda & svettregn i sin ädlaste form. jag var glad à la korvgubbe och jag har verkligen ingen aning om vem hon är. men hon var full iallafall, och ja - glad hon också. ser det ut som iallafall ^^

jag har tappat bort min mobil

...och jaa, ni kan ju åtminstone låtsas att ni är förvånade.. 8)
jag tänkte bara hålla er något uppdaterade. för jag misstänker att jag, när jag hittar den om fjorton år, kommer att höra det där sms-plingljudet för resten av mitt liv sen när jag sätter på den. hehe. p'låt.
för övrigt har jag levt amish(utan internet, mobiltelefon och social benägenhet) hemma hos min käre papi i helgen. något rastlöst, men mycket behövligt & ...fiskigt. jo, jag vet inte hur jag annars ska beskriva det. han tycker mitt veggojag är komplicerat och eftersom jag äter fisk gör han gärna det hela tiden istället. haha, papi - kära papi. det märks att min söthet är ärvd från dig!


åh, nu kom jag på att jag nog ska ta och leta igenom mitt påslakan efter min plingapparat.
inte för jag vet varför jag skulle få för mig att bevara den just i påslakanet - men å andra sidan vet jag ju faktiskt inte heller varför just jag, som får krampvibrationer bara av att snegla mot en idrottslärare, bestämde mig för att vinna den där Vem vill bli ett foster?-tävlingen för ungefär.. sjutton år och sju månader sen.
eller ja, om femton minuter.
jag antar att det helt enkelt måste vara meningen att den ska ligga i påslakanet. om den nu befinner sig där..

slagen av solen, slagen av dig

jag har just tryckt i mig hela Italiens produktion av pastaskruvar, laddat ner överunderbara Shrek 3 och är så rastlös att jag tror jag bubblar sönder!
det är verkligen såna här stunder jag borde passa på att städa rummet egentligen, men .... nä - det skulle väl vara att förstöra lite av min white trash spoiled seventeen year old-image, så för kärlekens, fredens & förståendets skull skippar vi det.

men tralala, min Pärbror & hans kära Anna förlorar hjärnceller i takt med Slipknot ikväll så mamma har övergett mig för mina små mongoknottipussipussipluttar på Bäckby.
jag är alltså ensam så närpå alla djur & faktum är att jag ingått i en pakt med dem.
eh, mammaslutaläsanu. puss.

..eller ja, jag har hotat dem med matstrejk om de skvallrar för mamma hur högt jag spelar min Almedal- Timbuktu- Billie the vision- The Kooks- Damien Rice- Missy Higgins-blandning just nu.
Pluttalie(mjau) tvärvägrade till en början, men sen efter lite tonfisksmutning gav hon med sig.
Bonzo(vovve) var också lite svår sådär när jag, i min bästa maffiaitalienska tappning, la upp förslaget. jag menar - han är ju ändå mammas bästa vän. men gav också med sig när jag hotade med att avslöja för katterna att han faktiskt gillar att äta upp deras bajs när dom inte ser på.
han skämdes och skrämdes, vilket gav mig läget under god kontroll där också...
Becky(vovve) är både döv & blind, och hon låg bara under täcket under hela proceduren. Sylle(katt) var en självklar ja-tackare, han har liksom stått på min sida sen storken kom med honom i ett knyte för typ sju år sen. han är ju liksom bara min bäbiz. bara min i hela världen. och Pussel(mjau) bryr sig inte direkt, hon sover mest. allt handlar ändå om henne i hennes egen värld, så hon tog ingen direkt ställning till saken.
ja.. och så Poem(marsvin) då - hon pep två gånger & fick sina grejer och sen förhandlade vi liksom inte så mycket mer om den saken.


sådär, nu fick ni höra hur ställningarna bland mina djur & mig ligger till och jag fick börja fundera kring ifall jag har mer gemensamt med kattkvinnan i Simpsons än vad jag tror. höhö, men när jag ser det såhär nedskrivet inser jag ju att intrigerna i gänget skulle kunna agera ett succéartat Big Brother i animal-tappning. Big Moo-ther? PIG BOTHER?
hm, utan tvekan något att tänka på. shit - det kan ju liksom bli mitt projektarbete och extrajobb i ett!!!11 kaaa-ching.
(fast nä, vid närmare eftertanke är Pussel förmodligen way to kräsen för det här. suck. hon är så himla divig! nu skulle jag verkligen behöva bikta mig...)

from stina to spain

igår kramades jag en halvtimme i streck med ett pussel av tre personer, på en tom bilgata mitt i nästan-natten. regnblåst domnade bort mina redan klackskadade små blåmärkstår och stjärnorna blinkade.
som i vilken slisknovell som helst.
men det här var ingen slisknovell, det här var de där hjärtslagen som jämt får mig att hoppas så mycket.
de jag hör ensamma vardagskvällar, stirrandes ut genom fönstret och bara längtandes iväg. de som får mig att stanna.

idag fick jag världens finaste vykort beståendes av fyra sexiga spanjorsstekar iklädda endast skinnstringkalsonger.
Jessica och Lisa vet precis vad de ska göra för att få mig böla av lycka.
bara jag har er.
..bara jag har er.