from stina to spain

igår kramades jag en halvtimme i streck med ett pussel av tre personer, på en tom bilgata mitt i nästan-natten. regnblåst domnade bort mina redan klackskadade små blåmärkstår och stjärnorna blinkade.
som i vilken slisknovell som helst.
men det här var ingen slisknovell, det här var de där hjärtslagen som jämt får mig att hoppas så mycket.
de jag hör ensamma vardagskvällar, stirrandes ut genom fönstret och bara längtandes iväg. de som får mig att stanna.

idag fick jag världens finaste vykort beståendes av fyra sexiga spanjorsstekar iklädda endast skinnstringkalsonger.
Jessica och Lisa vet precis vad de ska göra för att få mig böla av lycka.
bara jag har er.
..bara jag har er.