jag vill ha senaste numret av Galago,

jag vill åka utomlands och äta melon och jag vill ligga nyvaken i ett festivaltält.

ni vet, vakna svettig en morgon och se utomjordiskt oigenkännbara kryp i det lilla tyggallret i tälttaket.
uppmärksamma grannar som pratar utanför, höra hur de skrattar och klargör nattens händelser.
de lyssnar på radio, spritpenneritar på någon som fortfarande ligger utslagen och så kommer de fram till att Carina Berg är Sveriges snyggaste kvinna.

mitt ansikte är rödflammigt, eyelinervingarna utspridda över ögonen - jag är kissnödig och sugen på juice på en och samma gång.
sovsäcken är mjuk och luften fuktig.
förmodligen ligger det vegetarisk ravioli utspridd vid min fotända och så upptäcker jag att min vintetra har börjat läcka.

mindre än en millimeter skiljer mig från ute,
vem som helst med lite bredare benstomme skulle kunna ramla över mitt provisoriska hem och mosa mig för evigheters evighet.
jag ligger bredvid någon och är på bra humör.

sjunger sånger högt och fult för att jag kan och för att alla hör men ingen ser och kan lista ut att det är jag.
eller så ligger jag ensam och vem jag nu skulle ligga bredvid har vaknat tidigare och gått någonstans,
ligger ensam i ett tält på en mark och hör allt.
men syns inte.
hör allt, kan lyssna till alla nötta festivalfötter som släpar över gräs och över lera.
dialekter, röster i högt och lågt. mörkt och ljust. hest förkylt, gladlynt nyförälskat.

isolerad av millimetertunna tygväggar, känner närvaro av både skog och hästar och kliar med ena stortån över ett myggbett på den andra foten.
hälarna har förmodligen blåsor, ömmar om jag kommer för nära.

utanför hör jag en av slangarna med iskallt vatten sättas igång;
det spolas sporadiskt över småstenarna nedanför,
som om någon använder stationen som ett tillfälligt och ekonomiskt alternativ till de hutlöst överprisade varmduscharna.
biter ihop, vrider på kranen.
iskallt vatten över hela överkroppen, tar sig all plats det hinner med att belamra genom att hastigt sila ner innanför både jeansshorts och underkläder.
förbi gränsen mellan en klädgömd svenneblekhet och den del av benen solen getts fri möjlighet att antasta hur mycket den vill.
kladda på bara, brännmärk för allt du anser du är värd.

here, have yourself how much of it you want.
as long as I get what I've hidden.

jag ligger på en mark i ett tält i en skog.
fast egentligen sitter jag ju här,

dricker mig yr av te och lyssnar på Sigur Ros.
funderar över reptilhjärnor och integritet,
tänker att det var ju tråkigt att min bror sålde sin gitarr och tänker att det vore skönt att våga hålla mina relationer på något annat än sin spets någon gång.

tänker att jag nog ska hämta apelsinen som finns i min väska och sen sätta mig för att titta på Vänner.
sätta mig i fåtöljen, bredvid soffan och mamma som ligger och sover i den.
hon snarkar jämt,
jag älskar det. hon är det finaste jag vet.
jag älskar att sitta bredvid och vid varje grymtande snusning bara få påminnas om att hon lever.

fisk

idag när jag stod i kassan på Stadsmissionen tänkte jag, på riktigt, fråga en kund ifall det var hon som luktade sushi.

jag var så hungrig och började nästan dregla.

call us colours

igår släckte jag i badrummet, la mig i badet och lät ljuset försvinna i takt med solnedgången.
på badkarskanten låg mobilen, strömmade musik som ekade.

Cat Power, David Åhlén, Maia Hirasawa.
mot väggarna, det immiga fönstret, vattnet.

mörkret gömmer inga detaljer. mörkret visar alla färger.
det avslöjar allt.