hearts

idag låter jag Killers fördriva tiden medan jag kastar upp kubbpinnar i träden tillsammans med familjen.
igår kväll bilade jag hem från Sura tillsammans med Camilla, i bakgrunden låg Alberta Cross och mina vader skrek av mixen torsdagens joggingtur + fredagens dansfasoner.
när jag kom hem åt jag saltlakritsströssel. un peu glass också, men ytterst lite för när salmiak i garneringsform är på tapeten behövs inte så mycket mer.

nu upptäckte jag av en slump att min Pärbror planerade actionfyllda terrordåd, bestående av en närgången dammsugare och min ouppmärksamhet, bakom ryggen på mig.
fast den planen blev ju inte så mycket av med tanke på att jag minsann fick syn på honom i precis rättan tid. aha! mina lillasystergener ger mig utmärkta detektivvibes.

annars tänkte jag om jag kanske skulle ta mig en joggingtur igen,
göra en hurtbullesmoothie (hallon, blåbär, ägg, havregryn) och leka fit for fight.
sen ska jag skriva en radiokrönika för första gången på hela sommaren.
puss.

fina saker av idag

1, i regnmolnsvädret dök Lowa plötsligt upp i ett fönster, tokskrattade och tryckte upp näsan mot det.
Lowa är vad ena hälften av det finaste i hela världen består av.


2, jag köpte en klänning. nu äger jag dig, little blackie med spetsärmar och ångestfodraltightness.

3, sen hörde jag en pingellåt av Lisa Pedersen - Peaceful sound. var som helst på den här meningen klickar du om du vill höra.

4, ...här skulle det stå något mer. men jag minns faktiskt inte.
nå väl. äppeljuice drack jag ju, det måste onekligen klassas som något fint.


lite grått i bröstet.
behöver nog bara sova, vakna till solen och så.
en till fin låt,
den hörde jag igår när jag, Nattiz och Camilla var ute och svirade i sommarkvällen, regnet, förbi godisaffären i Hummelsta och till Stockholm i natten.

eskimo friend

sitter och kollar igenom foton, tänker på något Micke Larsson sa en onsdag innan jag slutat skolan. någon dag efter att jag varit hos rektorn och bestämt mig för att hoppa av. han pratade om.. vad pratade han om? det var så mycket. men jag blev tårögd.
han visste inte än att jag inte skulle finnas kvar i höst.

i alla fall började han med att berätta han att han kollat igenom min fotomapp. han pratade om en ständig nyfikenhet i bilderna, om att han slagits av hur många de var. om att det låg något precist och brinnande i mitt fotograferande.

han pratade om att en konstnär skapar med vilket verktyg som än finns till hands; finns det en penna skriver hon. finns det kol tecknar hon. finns det en kamera fotar hon. sedan fortsatte han på det spåret.
i all sina symboliska diffus, alla dessa metaforer. något om en kraft och ett kreativitetsrus som kan bli maniskt och slå ut i tornados ifall jag inte kontrollerar det.

här fick jag en feeling av att han någonstans ville komma till att jag var psykiskt sjuk, frågan är ju i och för sig vad som är sjukt och vad som är friskt. det sa jag också.
då tittade han lurigt på mig och kontrade han med att schizofreni egentligen bara är ett beteende, något abstrakt som lägger sig som en sinnesstämning. inget konstant.
sen jämförde han mig med Jens Assur och avslutade med att berätta att han höjt mitt fotobetyg efter titten i mappen.

gosh.
det finns ingen lärare som lyft fram mig, skuggat mina strålar så att de ska lyckas tränga igenom till fullo, så mycket som han gjort.
jag kommer verkligen sakna honom, dessa evighetssamtal.

tjufyra. tjufem.

har allt gått och blivit lite tråkigare eller är det bara söndagen och sockerbristen som spökar?

jag vill ha kakor, glass och sällskap.
nu åker jag till ICA för att leva loss på mina trettiosju och femti.

fjärde veckan

jag har precis skrivit min sista påa/ava.
igår hade jag min sista sändning,
Lars Wallin och jag pratade livet. sicken solstråle.









vad gör jag nu då? jo, tänker på Nattiz. det gör jag.
hoppas hon ringer snart.
ring, raring, rihing!