jag gick egentligen och la mig för tre timmar sen

men kunde inte sova.

annars har jag kommit på att det som signalerar min sysslolöshet allra bäst är att jag håller reda på dagarna genom att räkna ner till nästa avsnitt av Lite sällskap.
det har liksom blivit min glöd nu för tiden.
Säffles vålnad, Smala Sussie-towns och Filip och Fredrik = what keeps me going.

och chaite.
ofta i kombination med den här fina.

lonelily

idag fick jag en rosa vattenkokare av mamma, sen hade hon köpt ett te också. älsklingspälsklingsmamma.

jag har blivit ganska duktig på det där,
att förvara mina teer och sånt.
nu har jag plåtburkar till varje ett och min vision är att jag ska fylla en hel vägg en dag.

mitt rum är ett kreativt kaos för jag började möblera om igår och kom inte så långt.
men det gör ingenting,
förändringar gynnar ögat i vilket fall.

nu tänker jag att jag borde göra något åt mitt hår,
kanske henna det imorgon eller något sånt.

har tittat igenom massa mobilvideos,
det finns ett klipp där Nattiz skrattar så mycket att jag till slut skrattar lika högt varje gång jag tittar.
så himla underbart.

tänker på min lille fjantkatt,
han följde efter oss nästan hela vägen till Pär och Anna. lite tokigt.
nu har han inte kommit hem.
hmpf.

lyssnar på Damien Rice och dricker min elfte kopp te för ikväll.
jag är en rackare på det där.
saknar några blåbär och några kex.

pang.

jag äter en morot i brist på chokladbollar, i brist på chokladbollar och i hopp om gnistan av en existerande självdisciplin somewhere, somehow och det smäller varje gång jag tar en tugga.
låter lite som ett skott och det gör mig sådär ilande stel tills jag kommer på att juste, det är ju ingen fara för juste, jag tog ju faktiskt bort tandställningen för över ett år sedan.

nowadays har jag intagit manteln som dagdrivande parasit och lite roligt är det allt att kunna lyssna på hela Morgonpasset från vinkeln sängen.
synd att jag aldrig vaknar i så god tid att jag ens hinner lyssna på Morgonpasset, bara.

tur för nedladdningsbara radiointervjuer.

men du, du sätter höstsolen i eld

av någon anledning sitter jag och spelar Håkan Hellström-låtar på gitarren.
går igenom sista förkylningsfasen, det är så fint med heshet så det blir mysigt att sjunga till.

nån sa nån gång att ifall jag vore en låt skulle jag vara Rockenroll, blå ögon - igen.
varför vet jag inte riktigt. men jag blev smickrad, orden rock'n'roll och blå ligger i fin kontrast till varandra.

dricker gammalt te som stått här hela dagen,
borde kanske gå och hämta nytt.

imorse låg jag under täcket, lät de där rock'n'roll-blåa dansa runt i rummet medan jag lyssnade på Jenny av Jonas Gardell.
sen åkte jag till Hallsta, köpte müsli och efter det hjärntvättade Camilla mig till att äta en massa pop rocks.
det var ganska skoj. poppar i munnen, liksom.