hej igen,

jo.

tänkte bara säga en grej,
att jag tror det här är en av världens bästa människor.
kick ass på alla plan som går.

varför tror jag det?
jo.

jag börjar gråta av nästan alla intervjuer samt typ radio- och tv-uttalanden hon än gör, och det är ju lite konstigt sådär går det ju att tänka. men nä.
för jag blir överstimulerad och inspirerad och stolt och glad och yeah yeah wow wow.
bara så. jag älskar människor, i alla fall när de kommer med något bra. ni vet.

nu skriver jag om människor som en opposition, som en annan grupp i vilken jag inte lever.
men det gör jag ju,
och jag älskar ju mig också - för jag strävar efter att målas och göra mig till en produkt prydd av vad alla de där andra, fina, människodjuren sysslar med.


idag satt jag på bussen, på väg hem från stan.
hade av en slump hamnat i hela pådraget nazister vs vänsterextrema och sen när jag väl satt där på bussen luktade det hårfärg och jag kände bara att det är så underligt hur människor tenderar att bli maskiner när de står i grupp och skriker.
vi blir maskiner som tydligen får gå utanför våra annars individuella moraliska värderingar, för plötsligt är det okej att slåss, spottas och spy på varandra.

tänker lite på det där inlägget jag skrev i mars, mjau, och konfunderas över var våra drifter att lösa problem leder ibland.
även om en människa är av vad jag anser är hatiska, mordiska och felaktiga åsikter,

hatar jag människan eller dess åsikter, och vad är det egentligen för skillnad mellan dessa två parter?
får jag slå ner en människa som tillhör en folkgrupp jag hatar för att den grundar sina synpunkter på att hata en annan specifik kategori individer?
..fastän det alltså förmodligen inte leder till mer än frakturer för dennes del och möjligen fängelse för min del?

om jag kämpar för något rätt,
vad nu rätt och fel är.

det känns som att det finns en gräns till både höger (eller vad nu nazister ska klassas, egentligen) och vänster,
som leder till en och samma avgrund på något sätt. så, när personer då passerar den här linjen försvinner alla värderingar i dammet för att allt ändå bara konstruerats till ett psykotiskt slagfält till slut.

fast jag antar att det är så det går till,
efter ett tag kan vi helt enkelt inte styra oss själva.
och var det än finns skilda åsikter, kommer det att finnas krig.
that's just the way.