mjau

idag när jag gick till skolan, från bussen, tänkte jag lite.
på människor.
så där jag gör allt som oftast nowadays.

jo,
såhär ungefär:

varje människa är sina värderingar. är det inte så?
och alla människor är lika mycket värda. är det inte så?

jag vet inte riktigt, det var nog det jag funderade på.
just det, att om en människa är och borde behandlas efter sina värderingar kan ju alla omöjligt te sig lika mycket värda i slutändan.
till exempel,

om jag skulle träffa på någon med rasistvärderingar rakt igenom bröstkorgen skulle jag aldrig kunna värdera den här personen lika högt som en människa fylld av kärleksfulla teorier och vackert, mångkulturellt uppskattande tankar.
i alla fall är det precis så det känns.

så jag undrar bara,
är alla lika mycket värda?


allt är individuellt, så klart.
och alla måste ju få chanser.
det är ett faktum att livet och allt det bär med sig inte ter sig konstant - vi förändras hela tiden, på alla plan och förhoppningsvis finner den här personen av främlingsfientlig styrka i sina empatiglasögon en bättre vinkel att syna sin omgivning ur. någonstans, någon tid.

men just i stunden då en varm, kärleksfull och accepterande människa står framför mig - bredvid någon som stödjer alla Hitlerteorier samt säger sig hata somliga människor bara för hur de råkade födas. då kan jag bara inte känna att de här två karaktärerna besitter lika högt värde eller någonsin skulle kunna göra, ens.
nej, just i stunden känns det svårt.

för en människa är sina värderingar. ..visst?
så, om jag då föraktar dennas etnocentriska åsikter - är det då människan i sig jag hyser agg mot?
kanske går det inte att avsky en människa i sig. kanske ligger hatet och spottloskan som vandrar fram och tillbaka på min tunga (skapad för att jag helt enkelt bra gärna vill placera den i min motparts ansiktsparti) riktad endast mot några utvalda sidor av den här personen mitt emot mig?

finns det därmed delar av denna som gör att jag faktiskt skulle kunna börja älska dess andra åsikter?

jag vet inte.
när jag älskar någon,
älskar jag människan och allt den står för. allt den står för, värderar och för fram blir allt jag någonsin drömt om att få veta. vackrast i världen, ni vet.
men när jag hatar någon. eller, när jag hatar vad någon står och brinner för..

vad hatar jag exakt?
kan jag värdera den opposition vars innehåll och tankebanor jag äcklas av lika högt jag finner någon jag älskar betydelsefull och viktig för en bra framtid och värld?