kolla kolla kolla kolla kolla kolla

..eller ja. lyssna kanske borde sägas.

nåväl,
http://www.sr.se/cgi-bin/vastmanland/program/amnessida.asp?programid=2983&grupp=5011

klicka där och hör hur jag låter.
"garanterat kloka människor", som det står ser ni. ser ni! jag är klok, high class.

synd bara att jag tydligen inte är klok nog att förstå att det nog är bra att läsa de nitton sidorna i boken som ska vara till svenskaprovet om mindre än imorgon.
tio timmar. skoj.
full rulle nu, antar jag. men jag har juice, polkagrisar, te och tusen clementiner. det här ska nog gå vägen.

vet ni? jag är glad.
jag är glad och det känns bara så underbart lättande att jag vill bita mig i kragen och dansa på tårna ibland.
putt är jag dock på äckelsnöslasket, det kan ju bara gå och dö. men glad, glad, glad jag är glad och jag känner mig äntligen levande igen.
åh, vad fint. i somras var allt så grått, och nu väntar jag bara på våren förrän jag kan spira på riktigt.

om ni förresten lyssnar på Tänkvärten som sändes idag behöver ni ju inte besserwissra er över att jag säger par fast jag egentligen menar ögon. det gör jag nog redan. såatteja.

perfektionistjobbig. ja, det är jag när det kommer till vissa, alla de där punkterna som tenderar att vara lite - ja - skörare än andra.
ja, jag menar..
jag kan gå i mitt ostädade ungkvinnobombnedslag till rum i halva mitt liv.
jag har heller inga problem med att till exempel slicka på offentliga saker när jag får lust. mina kläder bor i sängen och på golvet, ibland går jag till affären i mjukisbyxor och klackskor, och strumpor bär jag gärna typ ett år i sträck. oftast är de fulla med hål och inte ens matchade.

men nu, nu när det kommer till att jag vet att jag råkade skriva fel i en exploaterad text känner jag liksom en form av panikbehov att meddela alla som möjligen kunnat lyssna på texten att jag menade just ögon och inte par, att jag vet att det finns ett fel och att jag rättar till det i efterhand.
men hallå, klockan var tjugo över sju på morgonen när den sändes - vems hjärna har vaknat då, egentligen?

det är faktiskt precis samma fenomen som kliar i fingrarna när jag läser gamla dagböcker och hittar stavfel eller andra grammatiska sneskrivningar.
jag blir sjuk, måste typ lägga tvångsgrepp på mig själv för att inte börja pilla, intala mig att ingen trettonåring skriver galant och att det bara är en dagbok, min personligt charmiga dagbok som ingen mer än jag någonsin kommer att få läsa.
bara en dagbok.. bara en dagbok...

ahh,
in
ut

in
ut

in
ut.. hyperventilationsandning.
långt ord.
fint.



JUICE! juice var det ja. och plugg.
polkagrisar. kanske mest såna.