the weight of my words

jag älskar att det, de få timmarna det verkligen är ljust, är så otroligt ljust på hösten.
så där fint, en fin och lite dov gul nyans av solen som får löven att nästan blänka i guld.
när det lyser in från köksfönstret, över hela hallgolvet om förmiddagarna.
då glipan mellan min sovrumsdörr och tröskeln släpper in lite av guldljuset, som för att locka.
hur vackert som helst.

jag äter inte marshmallowfluff längre, jag vet inte riktigt varför.


nu äter jag marshmallowfluff igen, för när jag skrev det där jag vet inte:t fick jag mig ett rynk mellan ögonbrynen som satte slag för saken, bestämt stegade jag mot kylskåpet och hämtade burken.
sen började jag äta och kom på att det nog är lite roligt det här med ägg, egentligen.

marshmallowfluffet innehåller i princip samma ingredienser som maränger, alltså äggvita och socker.
och ägg, eller ja - äggen som köps i kartongförpackningar är ju egentligen inte så mycket trevligare än att de skulle kunna platsa som hönmens.
obefruktade, utstötta ur kroppen och tomma på hälften av ingredienserna som behövs för att skapa ett kycklingfoster att låta växas och gro inuti sig.
hönmens som från början inte var menat att bli det, som egentligen skulle blivit befruktade ägg att senare kläckas som små hönbebisar. kycklingar!
djur, liv med gula, glänsande fjun och små näbbar.

här sitter jag liksom och äter marängklet, vars öde - ifall det funnits en pilsk tupp i närheten vid rätt tidpunkt - lika gärna skulle kunna tagit en twistaround och bestämt sig för att utveckla ägget till en fågel istället.
hur knasigt är inte det?

det känns ju ändå som att gungbrädan kyckling - marshmallowfluff, borde tänkas ha ett par miljon mellanhänder innan man kan lyckas föra dem samman och hitta deras gemensamma nämnare.
men nä -
två totalt spridda företeelser, grundade på precis samma grej och så nära besläktat.

eh, det där var inte riktigt bra för mitt veggosamvete att reagera över kände jag.
nu blev jag illamående.
...
jag tror jag ställer undan burken i kylen igen.

men det är hur som helst fortfarande en rolig tanke.
saker är så konstiga ibland.
typ som när man ska göra klart sitt samhällsarbete och råkar skriva ägg sju gånger i ett blogginlägg istället.

ikväll ska jag ha teater, fast det är höstlov, och jag längtar så innerligt.
det finns ingenting som gör mig lyckligare än att vara där,
med världens bästa människor.
jag blir alldeles snurrig av tanken, det är nästan mer än vad jag skulle våga önska mig.

och ändå får jag uppleva det, vecka efter vecka.
leende efter leende.