oiseau, oiseau

ikväll har jag pluggat övermycket matte så att jag är väl förberedd inför provet imorgon,
skulle jag kunna säga och luras.

det har jag inte.

ikväll har jag ätit gratismat på Ica tills jag bokstavligt talat kräktes(den sista banankrämkakan blev a little too much, antar jag) och på teatern teade jag med min fina Elina.

vi pratade om det där banankrämsunderverket och tiden, vilken himla sluging till fenomen att alltid hinna ikapp och ofta före oss.
jag kom på hur konstigt det kommer att se ut sen.
att det kommer en dag då vi lämnar det där; teatertrappan, evighetspraten, nattliga brandäventyr och godiscabarégruppen bakom oss.
jag förstår det inte.
det klingar bara fel i mig, jag vill vill vill inte.
man kan ju inte bara lämna sitt hem sådär.. ju.


ibland vill jag inte ens att det ska komma ett sen.
tycker oftast det är fint som det är nu.
jag tänker på allt det här.. att..
ja, att ni inte kommer att finnas där inom armlängds avstånd för alltid.
att någon kanske dör. att jag kanske dör.
jag vill inte dö. usch.
men jag vill ännu mindre att ni ska dö.
leva kvar med de variga, blödande och kroniskt skrikande såren överallt i mig
efter er.
inget kommer någonsin vara så obeskrivligt som smärtan, ontet, då jag en dag tvingas stå här utan er vid mig.
en av få känslor jag hoppas, in i varje märg och ut ur varje por, att jag aldrig aldrig någonsin kommer behöva tvingas uppleva.

vad vore jag utan era händer om mitt hjärta?
det är ju ni som får det att slå.


this is not the sound of a new man or crispy realization
it's the sound of the unlocking and the lift away
your love will be safe with me

det finns inte mycket jag tycker är vackrare än den här låten.
men ni är.
då sjutton är man fin.

var vaken med mig. jag vill inte gå och lägga mig.
var vaken med mig,
jag vill inte gå och lägga mig.