lakrits för mig, tuggummi för morgonen, äppelpaj för höstlovet

i köket,
klockan är fyra minuter i halv sex.

jag vaknade för två timmar sen av att lampan i mitt rum var tänd.
det är minst sagt ett dilemma det där, jag är nämligen för rädd för att sova med lampan släckt - men jag vaknar ju ändå och störs hela tiden för att det är gult i mitt rum.

datorn stod bredvid mig, så jag bestämde mig för att kika igenom radiokrönikan jag ska spela in idag.
plötsligt var jag i full färd med korrigeringar och finslipningar hit, dit, tillbaka och hit igen och jag fattar bara inte..
vad är grejen med att jag nästan bara klarar av sånt där på natten?
alldeles nyvaken och tufsig,
men fingrarna glödde för allt vad de kunde och det är någonting med det där natthjärtat.
det som sover på dagen och väcks till liv, börjar glöda när allt annat slocknar.

action action i lådan och vips sa det i alla fall,
nu är jag helt klar med den och några ytterligare steg vaken.
om tjugo minuter börjar Nyhetsmorgon, femtio Morgonpasset och jag sitter med tre tända ljus bredvid. cosy, cosy.
ett luktar lakrits, ett äppelpaj, det tredje tuggummi och jag luktar ...kudde. eller något ditåt.


höstlovstisdag.
idag tycker jag någon kan komma in och fika med mig, det vore fint.
våldgästa mig! jag är villig, vänlig och otroligt våldgästbar.
om någon timme är jag trött igen, I'm sure, så nu ska jag göra en efterlängtad Varma koppen(de där pappagenerna alltså..) och jobba lite med mitt samhällsarbete om barnsoldater.
på fredag ska det vara inlämnat och idag är effektivitetens dag, det har jag lovat mig själv.

...eller okej, såhär;
precis, precis nu började jag känna lite mer för att krypa ner bredvid mamma och bara vara istället.
hon är så mjuk och varm och full av födelsemärken att jag nog inte kan låta bli.
helt enkelt.
men sen ska jag sätta fart på mig själv och jobba.
löften är sånt där som inte får brytas.