jag är förflyttad

nu ligger jag i min säng och lyssnar på Morgonpasset.
ugglorna är vakna men jag vill sova, jag fattar inte varför jag inte sover.
jag kommer ju dricka en hel Pepsi som förra gången jag var vaknat fyra, och sen läsa in radiokrönikan lika snabbt som jag pratade med Lisa i telefon då. i turbospeed.
det vore ju skitjobbigt.

ahwell,
här är jag och så mycket kan jag inte göra åt det.
jag diskade faktiskt nyss världens mastodontdisk, och det märks så väl att Nisse är här eftersom att allt är intorkat och täckt med ketchup.
jag får superhjältebiceps, snälla någon, till slut gick gratängresterna till attack (tre gratängformar väl intorkade av sån där vispad äggratängtjosan?.. va?!?!?!) och bildade välriktade supertsunamis.
förlåt mamma, det är inte jag som blött ner golvet.
det var naturens lagar som bestämde sig för att uträtta lite verk.
på vårt köksgolv.

nåväl, russinfingrar & ketchupgafflar.
när jag stod där, svampandes och gäspandes om vartannat, kom jag plötsligt att tänka på när jag var sur på Elina sist.
jag skrattade rakt ut åt hela grejen för att den är så töntigt komisk och plötsligt orkade jag lite till.

nu ska ni få höra,
det var för lite över en månad sen i hennes bil på väg från tågstationen hem till Karin här i Festerås.
jag satt i passagerarsätet, och plötsligt började Kom igen, Lena! spelas.
Elina vet hur mycket jag älskar att stajla med att kunna det där övertempopartiet med tre miljoner ord helt utan andetag.
så åkte vi där, harmoniskt på vägen och jag gjorde mig beredd.
såg till att andas rätt, vässade koncentrationen och stängde av alla andra sinnen.
nu var det dags. jag var beredd.

okej? okej! skrek Håkan, jag instämde och min tid var kommen.
JAZZHUSET ÄR FULLT AV TRIX OCH COCA COLA-CHICKS OCH....

..trodde jag ja!
ne, innan jag visste ordet av hade Elina bytt låt och förstört scenariot jag längtat efter så gott som hela bilresan. hmpf, jag blev förnärmad och ursinnig överallt - och hon skrattade åt det!
inga gränser,
hon besitter verkligen inga gränser alls.
så det fanns liksom inget annat att göra, kände jag.
jag hade inget val.
det är tur att jag har stenkoll på Elinas svaga punkter, för genast tog jag godisbiten jag hade i munnen och kletade på hennes kind.

hela jag blev ett MWAHAHA, Elina blev ett panikskrik i falsett.
plötsligt var det hennes mungipor som dinglade under hakan och ögonbrynen inte långt efter. men min hämnd var funnen och succéartat verkad.
jag var dock inget gladare för det, kom på att skadeglädje nog inte riktigt är grejen för mig. tyvärr,
för där satt vi båda halvmuttrandes resten av vägen.
verkligen sura, fastän ingen vågade erkänna det.

hahahahahahahahahahahahahhahaahahahahhaah. love it.