under ugglorna

ibland ligger man vaken i sin säng, gnuggar sig röd i ögonen och tänker lite på det här med att ens liv är lite som en tavla på några sätt.

ren, vit och ogjord i grunden och sedan successivt uppbyggd av minsta lilla färgstänk från alla håll.

varje erfarenhet blir som ett penseldrag, varje människa man möter ett annat.
varje val man gör, steg man tar och gräns man bryter skapar också varsitt mönster, sina fläckar.
somliga skeenden lyckas komma lite starkare och färga över andra, men allting finns ändå kvar under alla intorkade lager.

jag ligger vaken i min säng.
under ugglorna, och gnuggar mig röd samt extra blöt i ögonen.
jag tänker på det här med hur vissa människor kommer med sin pensel och sprider sig över typ hela tavlan, fast man inte bett dem. och när man sedan i frenetiska försök jobbar på att dölja dem, glömma och ge plats för att skapa åt nya håll säljs Tippex bara i jättesmå futtflaskor.

har man väl täckt något med Tippex kan det
dessutom krackelera efter ett tag och rivas upp igen.