som tusen nålar och lilla döden. och allt det där

vi satt i mitt kök, mitt i natten. ljusen brann ner och i bakgrunden låg Saturday night ur Mitt hjärta stannar här.
hon berättade ömt om hur perspektivet kärlek helt och hållet bytt skepnad efter att hon träffat den som visade sig skulle bli hennes vackra.
den som visade sig vara hennes livs vackra och sen försvann ifrån henne när de älskade varandra som mest. mitt i sagan.

en rädsla över att vakna ur drömmen,
att tappa allt mellan fingrarna.
nyp mig till verkligheten -
stjärnorna är för nära som de står nu.

and please let me go while I'm loving you
loving you
loving you
let it be the last thing I ever do

jag sa att jag alltid tänker på dem när jag hör raderna ovan.
hon svarade att det förmodligen också var precis så där det var,
precis så där Sandra känt.
att det var för lyckligt för att hon skulle klara av tanken på att det någon gång kunde ta slut.
därför valde hon att stanna där.
låta det sluta på plats.



ikväll har jag legat på sängen i mörkret och låtit låten gå på repeat.
det är i och för sig i princip allt jag gjort ända sedan i onsdags
då jag köpte programmet till pjäsen, den lilla foldern med en medföljande cd-skiva.

please,
let me go on a saturday night
saturday night
saturday night
holding hands in the city light

ända sedan jag såg genrepet av Mitt hjärta har jag haft den på hjärnan, i hjärtat.
första gången jag lät den spelas under min kontroll satt jag framför stereon som står på pianot i vardagsrummet.
på pianopallen, ett lätt tryck på play och sedan föll alla tårar jag inte visste fanns i mig. jag sprack som ett himla vattenglas.

nu är det som att den sveper in allt jag gör,
vad jag än gör. låter jag den inte fylla timmars tystnad om och om igen i mitt rum går jag runt och sjunger på eller känner den.

en sådan otrolig bedjan,
att få lämna när det är som vackrast.
människor brukar annars tendera att lite klumpigt suga ut allt bra tills det inte finns något kvar. girighet, ni vet. ..eller kanske bara behov egentligen.
förbruka tills det är exploaterat och förbi.

det ligger en sorg i varje glädje,
i varje möte lurar ett avsked.
livet börjar med födseln och slutar alltid med döden.
i döden,
ingen kan undgå.

please
can I go while I'm in your arms
in your arms
in your arms
falling asleep to the burnt out city alarms