när jag hörde den för första gången trodde jag att det var en Oskar Linnros-parodi

och vad som går att utvinna ur det förmodandet får tala för sig själv.
men, en viss del i texten är så himla fin. den fångar mig verkligen, jag rullar orden på tungan och ser så vackra bilder framför mig.

jag är lite bitter, för själva låten faller mig inte i smaken.
så.. egentligen önskar jag mest att jag skrivit just den delen själv för att kunna ge den en vackrare melodi som gör den rättvisa. det vore nåt. word!
som man säj.

när allt är miserabelt flyger en ensam drake högt över koppartaken,
mellanmjölk och handeldvapen.
du är inte en i mängden, men jag är en utav dom få som inte lämnar dig
när färgen flagnar på fasaden.
du måste tro
motivet har aldrig matchat ramen
jag vill se alla sidor, TV:n visar en utav dom
livet är fult. du är fager.
vaken om natten och drömmer på dagen



(imorgon ska jag med Emma på synthklubb i Stockholm. hur fab! sanabahubi)