nånting säger mig att jag kommer att bli en sån som alltid har kiwisar hemma hos sig.

det bara känns så.
på samma sätt som att jag alltid återkommer till ett yrke jag tror jag slutar upp som.

eller, slutar upp är ju lite av ett tokfel uttalande. det låter så dåligt, när jag menar något väldigt positivt.

men ja, den här intentionen som ger mig en kiwiframtid ger mig även diverse vibbar av att jag kommer att bli massör till slut. jag tror att.. någon dag i någon tid finner ni mig i ett rökelsedoftande rum, tända ljus i hörnen och musik i den här (<- klick) stilen uppfyllandes luften. jag känner det i fingertopparna.
non stressful, trygghet och kreativt hantverksutövande.
mjo, nog skulle jag allt klara av det ganska fint faktiskt, det tror jag.
att skapa det intima lugnet och förtroendebandet som behövs massör och kund emellan. <- av någon anledning tänker jag att jag låter som Maria Montazami när jag säger det där.


just nu gör jag något som känns lite farligt och spännande på samma gång.
jag blandar hennafärg som passerat sitt bäst före-datum för ett visst antal månader sen.
kanske är jag ute och jonglerar med bebisar och eldklot på enhjuling svirandes över hal is,
eller så går det faktiskt bra.
time will tell.
wild wednesday!