ligger på en soffa,

i en lägenhet någonstans mellan en massa vägar med kryddrelaterade namn.
i Uppsala. eller Pelle Svanslös-town som också skulle kunna användas som benämning på den här stan.

Pelle Svanslös-town. ja.
jag har inte heller nån svans. du behöver inte känna dig ensam, Pellepropellen.

vi är söta ändå, det är okej.

åh, vad jag önskar att Bill och Bull fanns på riktigt.

om de vore människor skulle ju i och för sig elake Måns vara typ Sverigedemokrat Sverigedemokratson och Bill och Bull resten av pöbelgänget.

men i alla fall, om vi leker i Svanslösvärlden for a while.
utan korkade illusioner om ariesvenskar eller fetträdslor eller självmord.

vore skönt att stanna där ett tag.

dricker kopiösa mängder citronte med un peu mjölk i.

strejkar mot tortyrjaget som säger åt mig att mat är dåligt.

äter mig mätt på godis, blir sugen på nåt salt, går till köket, tar en gaffel, öppnar kylen, slevar i mig två gafflar av lunchresterna och väger upp sötsuget vilket i sin tur skänker mig insikten att jag inte är spyfärdig av godismättnad längre och jag trissar därför tillbaka till soffan för att äta ytterligare några äckliga skumsockerbitar för att de är den enda sorten som finns kvar.

lyssnar på P3 Star och tänker att det var fint att känna mig fin i min vita leopardklänning idag.
jag pratade också änglar och diskuterade dimensioner tillsammans med Matte.

eller, han berättade och jag förundrades.

paranötter och brända mandlar.

tusan. som danslycka över tungknottrorna.
knottror. rorororor.