onsdag, oktober 13, 2010

äter russin, dricker te

ikväll har jag kokat linssoppa och blivit jättesur på en Securitasvakt på Willys.
eller, i omvänd ordning.
först blev jag sur på vakten (men nu är jag glad igen, bör tilläggas) och sen cyklade jag hem för att värma mig med linssoppa.
min familj hyllar min känsla för kryddning,
I'm such a star. borde, hettere, vinna Halv åtta hos mig.

..okej, nu känner jag hur jag börjar låta dryg och byter därför riktning lite tvärt.

hela dagen har jag pillat med radiotexten också.
något som är jobbigt är att jag glömmer bort att jag kan saker,
efter ett tag.
nu ser jag ju att det ser ut att kunna formas fram någonting ur blajet,
men innan jag såg det så.. jag vet inte.
jag glömmer bort att jag kan skriva.
jag glömmer bort att jag kan saker jag faktiskt kan.
lite underligt.

jag kan stirra på texter jag skrivit och tänka att "mm, jo, det där var ju fint men nu kan jag aldrig skriva en text igen. one hit wonder, det var kul så länge det varade".
lite underligt, som sagt. lite dumt i huvet, kanske.

det krävs liksom att jag faller ner i djupet av "det här kommer inte att GÅ!!!!!!!!!1"-ångest, gråter ut lite hos mamma och tänker ett snäpp på allt fint jag fått sagt till mig för att jag ska minnas hur solen ser ut igen,
inse att "okej, dö kommer jag ju kanske inte att göra.. den här gången heller" och ta mig upp, faktiskt ge det ett försök.
voilá.

antar att det är spelet kreativitet som ger mig dessa tornados,
spelar mig borderlinespratt.
att det är så det funkar.

för att kunna skapa något ur roten av mig,
måste jag nästan befinna mig precis på gränsen mellan längst nere och högst uppe.
i crescendot, på något vis. det är något som finns i det känslotillståndet jag måste nå för att kunna.
känna att det finns en mening och hoppfullhet i vad jag nu skapar.

lite för lång är den än,
så jag måste ägna resten av min vakna tid för att kill:a mina darlings. så att säga.
men någonting har den.
ska försöka finna vad och behålla det.
jag kan ju.
ju.

efter ångest kommer solsken. kanske borde jag pilla på gitarren ett tag.
titta,
fin låt.

1 kommentar:

  1. du kan så mycket mer än du tror, min fina stina.

    puss och kram och allt sånt där! <3

    SvaraRadera