min mamma. min mamma.

nyss sprack allt.
ett glas, ett vattenglas blev jag och bara föll i golvet.
handlöst,
tusen bitar.

men jag hade tur.
för världens bästa fanns där och med sin famn plockade hon upp allt, varje bit och minsta lilla splitterskråma. ögnade över marken i sökan efter flisor, la allting i handen för att vara säker på att ingenting gick till spillo. och försiktigt, försiktigt staplade hon sedan del på del och lappade ihop.

aldrig kommer jag att möta någon lika vacker
och varm, som dig och allt du är.