pärlor

tillsammans är man mindre ensam.
jag vill vara en fransk film, åtminstone leva i en.
med mormorar och crêpes och perserkatter och gröna trädörrar.
dock minus kvinnoförtryckande män som jag (audrey tautou) sen går och blir kär i, men det är ju en annan femma.



jag har en vision om ett mål jag vill nå,
jag och jag och alla mina knasdrömmar.


just den här går ut på att lära mig prata franska, något uppgraderad och hoplappad än den bristfallande jag redan kan tala. flytande och någorlunda korrekt helt enkelt.
så att det då varje gång jag brusar upp, alltså till exempel blir euforisk och fantastisk glad, kanske exalterad, kissnödig, kär, skitarg, stressad eller pulshöjd på något annat vänster bara börjar bubbla franska istället för svenska. att det liksom.. bara övergår och faller som pusselbitar.


evighetsmeningar, porlandes ur munnen på automatik. som vatten i ett vattenfall.
som musik.
som mjukosten mellan kaviaren i Kalles randiga.


hehe.
nog för att jag förmodligen är cheesier än den cheesigaste mjukosten i hela universum. men förstå bara vilken otrolig genomslagskraft det måste ha - för att inte tala om sverigemänniskors alla reaktioner.
hoho!
je voudrais un orange avec fromage et deux tomates! merci mon joli papillon - tu préfére des yeux bruns ou verts? grâce à toi à nouveau je respire, mon ballon merci merci beaucoup ma baguette. salut! pourquoi ma petite fille?



fast, eh, ja. meningen med mitt framtidsgöra är så klart att allt jag säger ska innehålla någon form av logik. samt te sig tämligen rättstavat.


och det är ju så vackert när det pratas i vissa stämningar, det är något som inte kan hjälpas.
jag undrar ifall det finns gott om alpackor i Frankrike.
säkert. lyckos dom i så fall. både alpackorna och frankrikemänniskorna.



imorgon ser jag kent.
oh my love.
emmène-moi aussi loin que possible.