honey

vi var alla en gång små.
vi blir alla en gång stora.
vi sitter alla framför ett tomt blogginlägg och stirrar ner rutan. tänker att, vad kan jag göra av den här vita rutan? ska jag skriva om tvåtusennio, om ledsnaste sommaren i världshistoriernas värld och om hur mycket jag saknar allt?

nja, been there done that känns det lite som.
jag låter det vara så länge, tiden går hejhå och så kommer det tydligen alltid att vara. där kan vi snacka konservativt fenomen, skulle man ju kunna säga. tänka sig, ja.

men jag lyssnar på Snook och funderar lite kring just nollnoll. att allt började då, typ. från att ha fötts, blivit liten människa och hunnit fylla åtta fina började jag plötsligt inse att jag också finns för att leva mitt liv.
sen har det gått i ett svep, världens bästa mellanstadieklass genom en sämre högstadieklass, till en något dugligare och sen universums, evighetens bästa gymnasieklass.
som jag lämnade, tvåtusennio.
som jag saknar, hela tiden och önskar jag fick springa hand i hand med om mindre än ett halvår.

allt i mitt liv har hänt under tvåtusen, känns det som.
det sista som hände under nittiotalet var att min mormor dog, ungefär sex timmar innan tolvslaget.
och sen satte mitt liv igång. knepigt.
ja, inte i och med mormors död men ni fattar.
jag fick en nioårsdag, åkte till Grekland, hittade Barnens Internet och lärde känna Hille som jag träffade för första gången någonsin i år, Saris, Elve, Bäjja och alla som var mina nära då.
upptäckte Lunarstorm, började lyssna på Pär-musik (bror = hjälte), sukta efter Converse och svarta ögon. färgade håret illrosa runt nolltvå så där, hittade teatern, Rasmus på luffen liksom, Kent, Hallsta, sov utanför Gröna Lund, sjöng på Emelies bröllop. hittade mitt hjärta kring både Västerås, Örebro och Stockholm, lyckades slita mig loss från Sura och
... eller eh, ja, för att snabbspola:
som jag sa -
allt.
allt jag är.

det finaste jag fann var alla mina pärlor.

och så tänker jag också på att, sjutton! vad mycket som hänt.
medan jag sakta inser att arton! vad mycket som kommer att hända under de närmaste tio åren,
jag har för tusan säkert både en bebis och två vid det här laget då.
vuxen,
på riktigt.
ihk.


yeye - summa summarum, i alla fall:
allt hände under nollnolltalet och allt händer under tiotalet också.
kalas och win win situation som man kan säga om man har koll på hur coolingar pratar,
nu ska jag börja längta.
:) <- en smiley i bloggen. tänkte att jag nog skulle passa på att vara lite gränstänjande, revolutionegen och riskfyllt rebellisk så här i tider med fest, nya löften och liv.
jag är faktiskt helt ärligt, för första gången på så länge, uppriktigt glad över att ett nytt år står ett ögonblick bort.
det här året blev lite för mycket på sina håll, som jag och en vän pratade om för några nätter sedan.
dagen efter sa Karin att jag nog måste knyta ihop säcken någon gång och jag svarade att jaa, och eftersom att jag inte klarar av sånt själv får jag ju en skriven chans att göra det nu.
börja om.
fortsätta för.
leva nu.

leva leva leva.
älska leva livet.
love living life.
lova leva livet.


..och en åt det andra hållet, bara för att jag är på blotta mina wild sides-humör.
(: