jag har ett pussel i mig

ikväll är det jag och det nästnästsista

blåbärsljuset. hela håret är stoppat

i min mössa, jag ser ut lite som en

rosa svamp skulle man nog kunna säga.

time truth hearts. saknar mina fina.

imorrn är det tisdag. eller nu, typ.

jag har ett pussel i mig som växer,
allt eftersom. med delar som kommer

dit med tiden. i nacken ligger en bit,
efter ett varmfuktat andetag som la
sig precis där i somras någon gång.
sånt som inte försvinner, sånt som
är alltid och aldrig lämnar mig. sånt

som kom hit alla stunder jag nu längtar
tillbaka till. pusselfragment över hela

mig, ibland gråter jag av dem och ibland
känns det som att de ska dränka mig.
för att tiden är en sån typ som inte låter
en läsa om sidor man redan bläddrat förbi.
för att i pusselbitarna ryms blad jag

bara vill läsa om och om och om igen.