för att fingra på det förgångna

min högra handled har inte varit tom, väldoftande eller hudblottad på nästan ett och ett halvt år.

tills nu.

jag åkte på festival någon gång där back in the days och råkade bli en sån som kom att leva med mina minnen skrikandes färger, dans och glitter i hög runt den.

med tiden blev de bara fler och fler, barnen - växte sig till blad på grenarna av festivalbesök på mitt träd av tid.


och så kom vi till nyss då.

jag vet inte, det sa hoppla hoppla eller poff! eller något liknande och.. jag fick bara nog.
själva beslutet skedde runt då att jag stod och borstade tänderna -

jag som lever då, nu och aldrig sen började faktiskt fundera på sen. kring vad små smutsiga tygremsor runt min arm egentligen skulle tillföra i min identitet i fortsättningen,

jag har ju redan lyckats bevisa för mig själv ganska väl det här med att tålamodet faktiskt inte går av för hackor
eller ens av att sova med konstant smutstvättlukt under näsan.

men jag vet också att behålla dem bara skulle handla om det där faktumet att jag inte kan släppa taget, det skulle bero på mitt blundandes för tiden som springer och springer lite snett framför mig
springer,

springer

och aldrig stannar.

så blev jag då i alla fall spritt språngande naken till slut,

de är borta och dumpade i min minneslåda som egentligen inte har plats för något mer överhuvudtaget vid det här fullproppade laget.
det är där allt jag desperat måste men inte klarar av att släppa hamnar.
oftast töntiga saker som en bit plast eller kvitton som inte får plats i plånboken. men den är också fylld av de där tåg-, buss-, och Ticnetbiljetterna jag levde i för ett par år sen.
plus en och annan tepåseförpackning - på vilka jag noggrant och datumenligt plitat ner exakt vad som var grejen med just de där teerna då de dracks.
mycket informativt och exklusivt, med andra ord!

känns allt lite tomt det här.

armen skriker vitt och öde bakom sex tomma fantomband,
bröstet vemodar sig, vill inte riktigt än lämna än.
men det vill det ju aldrig. (stay awake with me I don't wanna go to sleep)

det vill fortfarande känna dem nära, lite skrovliga. kanske till och med det där genomblöta och stinkandes två timmar efter min entré ur duschen.

ibland bestämmer man sig,

och då krävs det bara en förändring.
somliga klipper av håret, andra köper nya skor. och så finns det ju dem som tar sitt pick och pack för att segla hela vägen till månen.
jag vet inte riktigt vilket steg jag tog här i hela den här manin jag har;
att fastna vid ögonblick och tid som svischat förbi för längesen,

men jag vet att det fick mig att växa lite.

det kände jag på mig redan innan att det skulle göra,
och just ikväll var det menat att tillämpas.