closed my eyes and thought of dancers

åh. sommaren är här.
jag känner gräset, det kryper under fötterna och mina kvällar spenderas som bäst med mitt tillfälliga favoritte som smakar piggelin och min fina uteplats.
hela världen luktar gott.
snart är det UKN i Folkets park och om en månad har jag sommarlov. va?

jo, en månad.
va?

jo, en ynka månad.
va?

..ja, jo, ni fattar väl grejen kanske?

jag längtar till framtiden.
och eftersom att den anländer från sekund genom sekund till sekund så känns ju just det konstaterandet väldigt fint.
väldigt värt, hoppfullt och bara fint.

gräset kittlar, om en månad har jag redan avverkat två festivaler och är på stadig ingång till min tredje.
det är sjukt.
helt galet, rättare sagt.
jag förstår inte, vad händer med all den här tiden som bara tycks springa härifrån?!
nyss stod jag på en gata utanför ett gult hus, andades ånga och kramades med tre personer. vi lovade att aldrig lämna varandra.
jag nynnade utan dina andetag tyst i kramen, och jag tänker fortfarande aldrig lämna dom.
åh.
det här måste bli ett sånt där pussel som faller på plats.