kanske en hund

det kliar i alla mina fingrar, men mamma sover i vardagsrummet där pianot står så jag kan inte slå mig ner och klinka.

ikväll har jag tecknat, spelat gitarr, inte pluggat franska (men nio timmar och tjugofem minuter är lång tid kvar till ett prov, lugna puckar), druckit munkte, nördat världens bästa blogg, inspirerats så att det liksom känts inuti och.. över axlarna. kan ni känna så av kreativitetsrus? att det liksom går som ett kittlande spänst i en vågrät linje under nacken.

imorse citerade jag någon i frosten över en glasruta i busskuren precis utanför mig. en mening innehållandes mitt absoluta engelska favoritord. eller nästan i alla fall, annan böjning bara.