igår fick jag ett sms

som gjorde mig alldeles sprudlande glad ända ner i tårna och upp genom kroppen, som en.. gejser! ni vet, en sån där isländsk fontän av varmvatten.
ja - jag blev en livs levande hallonsoda, där och då.
rosa, bubblande och bara underbart sprudlande fnissig.
för första gången på så länge, på så himla länge, stod jag där och visste inte riktigt var jag skulle ta vägen.
där stod jag med mobilen i handen och fnisset överallt i hela mig - men något höll andan.
något höll andan mitt mellan hjärtslagen i mitt bröst och halvskrek åt mig att ta kort, att jag måste spara ögonblicket. spara, bevara hoppet, känna in ruset, ta på känslan för att få den att återkomma!

..det resulterande spektaklet skådar ni ovan, och jag har verkligen tröttnat på att vara ledsen så det här var på tiden.
det här var på tiden.
jag kan känna, jag kan skratta fortfarande och jag älskar det.