17 år

en och en halv timme.
1 ½ h.

nej, jag förstår faktiskt inte varför jag också ska fylla arton.
gentemot typ alla andra skulle jag mycket hellre rulla vidare på sjutton ett tag.
sjutton är så bra, sjutton är så fint & under det här året har jag utvecklats i mig, min hjärna, mitt hjärta & mina ögon mer uppenbart för mig själv än vad jag nånsin gjort tidigare.

igår åt jag mjukglass och såg en jättesnygg kille på Donken i Arboga.
inte för jag vet vad man gör på Donken i Arboga, men ja.
och så råkade jag vinna två biljetter till en Lasse Lindh-konsert.
sen var jag med en sväng på TV också.

det märks att jag är lite stum i fingrarna va?
det är ju för tusan bara tid, bara tid, tiden går, tiden ska gå, det är så den funkar och alltid har funkat. det borde jag ju veta vid det här laget.
men jag trodde aldrig att jag skulle bli arton.
nej, jag trodde faktiskt inte det hur hjärncellsfattigt det än låter.
och sjutton har varit så himla bra, kan jag inte få stanna här?
jag älskar att säga att jag är sjutton.
sjutton är så vackert, det är mörkt blå - nästan lila - och landar både kantigt & mjukt på tungan.
kantigt och mjukt, kan aldrig riktigt bestämma sig. antingen eller, aldrig lagom.
som jag dårå.
jag är sjutton.
jag vill vara sjutton.
ska jag.. ska jag börja leva nu? ..eller, hur funkar det?
jag har aldrig varit här förut.

jag minns det än idag 
en vattenfestival 
minns att ingen ville åka hem 
jag skulle utomlands 
jag bytte efternamn 
och jag blev en av dom som aldrig
kommit hem