himlen började äntligen se ut som utspädd hallonkräm

& persikor på sina håll.

dagarna tog sats, satte igång att springa. och jag springer bredvid. förstår ni, bredvid!
alla vinklar jag inte sett som bakomlöpare har plötsligt bara uppenbarat sig och mina ben, fötter, tår rycker av energi.

i förr- förr- förr- förrgår somnade jag när det blivit helt dagsljust, så när på en gråblå himmel och fukt i den. i luften.
plötsligt bestämde sig solen att vi skulle få vakna även i år.
plötsligt kände den på sig att det nog tusingen var dags, och sträckte ut sina strålar så som bara den kan och som i ett knäpp mellan tummen & långfingret öppnade den våra ögonlock och lät oss väckas, lite omtumlande.
men på riktigt.


hela hösten är avklarad, idevintern likaså och poff, fadderej! sista lovet innan sommaren också.
till och med min sista fullbordade vecka som sjuttonåring.
jag ser citronfjärilar flyga upp från gräset och undrar var de hållit hus medan jag sovit i deppmörkret och kallsnön.
tussilagosar.
glada människor utan jackor.
och äntligen kvällar som inte vill bli nätter, som lika lite som jag vill gå och lägga sig.
cigaretter är dock bajs, börja inte röka bara för att en snygging som han där ^ gör det.