jag och jag och vår älskade vän kvällskviststvisten

jag, gäspar:
oj, nu är det verkligen bäst att jag viker alla kläder och bäddar sängen innan jag blir för trött.
dags att sätta igång!

jag: jo.. det är det ju. men vore det inte ganska bra att testa en sminkning inför lördag innan jag hinner tvätta bort sminket, jag menar.. så att jag vet hur jag vill ha det?
vilka kläder ska jag ha förresten? kan mamma kanske ha nåt fint..

vid mammas garderob, börjar kika bland galgarna.

jag:
nej, jag har ju just bytt till mjukiskläder. ingen idé att börja hålla på en massa och riva runt och så där.
nu måste jag faktiskt vika mina egna kläder och byta lakan,
för jag vill sova snart. åh, vad skönt det ska bli att sova.

jag: jo.. jag måste väl det.
men, måste jag inte ha lite musik i mobilen medan jag bäddar?
måste nog.. sätta mig vid datorn och ladda över.. lite kanske.

jag: okej. men bara ladda över. inte sega kvar en timme.

jag: nej, promise.

vid datorn,
en och en halv timme senare

jag: amen kom igen, nu har det ju gått överstyr. jag skulle inte läsa alla bloggar om och om igen bestämde jag ju, det var ju så jag sa!

jag: nee.. jag vet.. men, alltså, jag kände att ikväll skulle alla nog uppdatera extra mycket...

jag: nu går jag härifrån, bums!

jag: jo..

i rummet

jag: okej, först det där linnet. börjar vika
sen det där..
var ska jag ha den här då? är det mer en t-shirt än ett linne, egentligen?
..ska jag hänga upp den kanske?

vänder mig för att gå till garderoben och hänga upp den,
ser spegeln, börjar pilla i håret

jag: alltså, jag måste verkligen klippa mig. eller, mer ändra lite på någonting.
fast jag fick ju i och för sig en himla fin komplimang om håret på Coffeehouse by George idag. människor är så fina som bara ger spontana komplimanger till folk de inte känner, så där! i valet att säga och inte säga, så väljer de att säga. medmänsklighet, det är fint. för att inte tala om vykortet jag fick imorse då, där kan vi snacka om något som fick mig att skina som en sol...

jag: alltså, Stina, klockan är nästan tolv. jag måste faktiskt vika alla kläder, på riktigt den här gången. och bädda sängen. nu har jag musiken och ingenting får hindra mig. jag vet hur det blir, annars är jag uppe till fyra och vänder på dygnet totalt.

jag: aa...

jag: seså. sätt igång.

jag: men. alltså. teet är kallt. jag ska bara hämta lite nytt.

jag: ...ja. jo. okej.

jag är på väg ut ur rummet, ser spegeln igen:
men vänta, jag måste faktiskt testa sminkningen. bara pilla lite, lite. det går snabbt. jag ska bara pröva ut nyanser. något guldigt kanske.

sätter mig på golvet, pillar med ögonskuggor.
ställer ifrån mig paletten efter ett tag, tvättar bort mojset och sitter kvar på golvet.
stirrar in i spegeln, gör miner åt mig själv medan jag pratar engelska på alla brytningar jag kommer på

jag: men Stina, nu är klockan kvart i ett! SNÄLLA, hämta bara teet så att jag kan börja VIKA KLÄDER och BÄDDA SÄNGEN.

går ut i köket, kokar upp vatten och häller det i tekoppen.
går ut från köket, mot rummet

jag: ..men.. tänk så har det hänt nåt på Facebook. det kan ju ha hänt nånting kul.

jag: Stina, klockan är nästan ett. snälla. snälla. vik inte av. vik. inte. av....

viker av

jag: jo, men alltså, jag ska inte dröja kvar eller nåt. jag ska bara kolla...



uppdatering:
nu är teet snart kallt igen. kanske kommer det därför en uppföljare?
den som lever får se.
schizobloggen! storsatsning, so to speak.