teatern fyller mig med färg

som ingenting annat kan.
och ja, det skulle vara fint att ha den här nu, känner jag.

eller snarare att vara där, nu.
dricka te och vara superrumsren med Nattiz och Elina,
sno av Under Balkongens klubbor ...och ja, eh, allt annat som finns i Under Balkongens skafferi.
på insidan av dörren har Karin suttit upp en lapp över vad som finns i det,
när varje vara går ut och hur mycket det finns kvar av allt - blablablainfo för viktig förenings skafferi, ni vet. mycket organiserat! way to go, Karo.
sen att hon, bredvid varje godissort, skrivit typ 'äckliga lakritsfiskar', 'klubbor som smakar konstigt och blivit mjuka inuti' och sånt, bara som en täckmantel för att vi ska kunna snylta av det med un petit peu renare samvete gör ju det hela lite bättre. tihi.

tyvärr är Haribonapparna verkligen typ heligt superfärska, och så goda att vi inte ens förmår oss skriva något elakt om dem vid sidan av.
det gör att vi då får bita ihop medan vi går till attack och lättar på napplådelocket, för att sedan må något dåligt varje gång vi tar en tugga. men napparna är så goda att man får offra sig för njutningen, helt enkelt. det gäller att vara stenhård, iskall och med evinnerlig skicklighet att balansera på gränsen mellan lag och brott, så där.


nåväl, känns lite emsamt det här.
det trodde jag ensamt hette, när jag var typ fyra år och dagisbebodd.
vill inte känna mig emsam. det är så kallt.

closes my eyes

and thinks of dancers