alldeles oklingig och tyst. orörd.
jag vill att den ska låta. sådär övermusikaliskt, så att jag blir så himla sur över mina korta fingrar som med nöd och näppe vill överleva ett B-moll.
din tandborste är kvar, den ligger bredvid min. jag stod och undrade imorse om du inte borstat tänderna sen du stack.
mamma köpte jättegod frukost till imorse, ostfrallor och vitlöksphiladelfia.
din bäddsoffa är tom.
jag vet inte var du är. är du hos pappa? är du där?
då borde han ju ringt. väl. eller?
påmindes just om ett blogginlägg från inte långt ifrån ett år sen;
http://stinanonstop.bloggspace.se/516532/stjarnfall/
vad är det du gör egentligen?
vi älskar ju dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag har aldrig upplevt samma så jag kan inte säga att jag känner igen mig i dig. jag vet inte hur jag kan trösta dig just nu, jag vet inte ens vad jag ska säga.
SvaraRaderajag älskar dig så det gör ont. jämt. och om du vill gråta så får du göra det, det vet jag att du vet. du borde vara här just nu, hos mig&nattiz - vi skulle dricka te (och varm choklad) och äta goda grejer, typ kladdkaka eller något.
jag finns här. alltid.
håller med elina!
SvaraRaderavi finns alltid här för dig gumman!
alltid!
du vet mitt mejl <3
jaaa du&jag&nattiz + allsång till youtube ju
SvaraRaderaåh stina, det låter väldigt jobbigt det där. jag hoppas det löser sig, för det kan det väl? allt kan lösa sig, ellerhur?
SvaraRaderastina, du är en så bra människa och det vet du, och jag önskar dig all lycka i världen, finaste du. <3
*krama om*