dubbelpuss på pannica pluttekorv

så.
nu är en nygräddad lördag tagen ur ugnen och jag kan slänga en fjärdedel av fredagskakan som blev lite för mycket tänkande.
alla tårar är borta ur den där smeten, och därför ska min lördag bli så bra som möjligt!


jag känner mig såååååå Ernst Kirschteiger när jag pratar i kakmetaforer, och då måste väl ändå livet vara fint i paketet.
det var iallafall skönt att jag inte åkte in till Västerås och flydde igår, vilket jag tänkte.
hur konstigt&klyschigt&sjuksköterska det än kan låta, med tanke på vilken jobbig process det var, behövde jag verkligen gråta ur mig halva Atlanten(ja.. jag kom underfund med att det kanske inte var hela trots allt. niveet, överdrifter!) igår - eftersom att jag bara blundat för dem tidigare och sprungit iväg till något som räddar mig, så fort de varit minsta lilla nära.
det är så läskigt lätt att göra sånt när man har tusen saker kring en hela tiden.


yeye, idag är gladdagen i alla fall & förhoppningsvis träffar jag mina gr8m8s pluttalie & pluttelina senare.
jag saknade er hela dagen igår, förtusingars kråkspadar!