under mitt pingvinparaply

det första jag gjorde när mamma lämnade mig för att åka på kryssning idag, var att tugga upp alla hennes tuggummin.

i ren saknad? godisdesperation? har jag varit drabbad av någon form av TOY-behov i hela mitt liv, en brist som legat stilla i alla år i och med att den inte triggades igång och gav sig till känna förrän idag?

we'll never know.
mer än att de är borta.
i ett svep försvann de,
och här sitter jag.

i två svep försvann de, det var liksom vid två olika tillfällen.

förresten är de inte borta, de ligger i två smaklösa klumpar utspridda i lägenheten.
ingen vet riktigt var.
det märker vi.