pang.

jag äter en morot i brist på chokladbollar, i brist på chokladbollar och i hopp om gnistan av en existerande självdisciplin somewhere, somehow och det smäller varje gång jag tar en tugga.
låter lite som ett skott och det gör mig sådär ilande stel tills jag kommer på att juste, det är ju ingen fara för juste, jag tog ju faktiskt bort tandställningen för över ett år sedan.

nowadays har jag intagit manteln som dagdrivande parasit och lite roligt är det allt att kunna lyssna på hela Morgonpasset från vinkeln sängen.
synd att jag aldrig vaknar i så god tid att jag ens hinner lyssna på Morgonpasset, bara.

tur för nedladdningsbara radiointervjuer.