rooibos-te & Jujubes (american candy, y'know) som smakar viol och syntetkörsbär

bredvid min bror i tröttögat och kvällskvisten.

Norrköping är värsta grejen, förresten.

det visste jag inte innan.
fina människor är också värsta bästa grejen.
det visste jag visserligen,

men det är alltid värt att reflektera över ju fler jag träffar.

prr prrr prrrrr.


varje gång jag loggar in på fejjan har någon skickat en vänförfrågan och det är bara så mysigt i bröllekorren.

bröstkorgen. ehe. eheh.

ne, men.

jag satt i fönstret till mitt hotellrum.

såg ett klocktorn, strömmen (nere vid strömmen i drömmen lalalala. Palace hann jag också ta på, i svängarna), en parkering och ett annat hotell.

insåg att det allra bästa ändå varit att åka iväg från hela Västerås och kakan livet som den kallas,

ensam på ett tåg

till en stad jag aldrig nosat mig fram genom tidigare.
ville aldrig åka hem. nästan, nästan aldrig.

jag har inte riktigt smält den än, resan.

så många intryck som ska utvärderas och tas in, känslor och sånt.

men den gav mig.. mycket. minst sagt.

Norrköping, va. hiskeligt trevligt var det allt.