jag lyssnar på den här om och om och om igen och försöker finna mig.
gråter nästan, för sommaren är så himla nära och allt står på spel mer än någonsin förut.
för ett år sen lämnade jag redan det finaste jag hade.
arton dagar som skulle varit mina också.
men det spelar ingen roll nu för det är för sent redan.
jag är arg och skriker ibland.
mina leopardleggins och jag,
funderar på att springa tills fötterna blöder. men vi får se hur det blir.
inga snedsteg, inga snedsteg..
nu är sommaren så himla nära,
faller.
söndag, maj 23, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag saknar dig, finaste:* <3
SvaraRaderahaha åh vad söt du är! det hjälpte! :D
SvaraRadera