lördagsnatt, söndagsmorgon

ge mig lite glitter,
lite färg.

jag ligger under mitt uggletäcke.
som sällskap har jag en bebis(grattis Stina, det blev ett svart, varmt, evinnerligt sött och alldeles mjukt kurrande litet spektakel. med webcam!), ett skavsår under näsan, ett till skavsår under näsan, gärningsmannen till skavsåren under näsan; en toalettpappersrulle och dess vapen - tre harmoniskt nersnorade pappersmoln i sina bästa dager.
..plus alla mina ugglor förstås, men de ligger ju alltid här och väntar.

hjärnan har gått in i någon himla onödig pakt tillsammans med kroppen som går ut på att till fullo fylla sig med slem under obestämd tidsperiod, så jag och mina lungor är alldeles uppe i det där kniviga uppdraget att helt enkelt gilla läget.
det är nämligen vi som medverkar då jag hukar mig över handfatet och skänker det allt snor som, tokigt nog, tycks ha irrat bort sig från näsan och de där slemhinnorna.
men, å andra sidan - vem kan egentligen klandra det?
jag menar, hitta hem i stöket av alla dessa halsrör och bara typ tusen olika sorters tarmar kroppen manisamlar på?
pjuh, lär ju te sig som rena rama storstadskaoset vad tusan.
Tokyo, kanske. ja, Tokyoyra.
utan neonskyltar, kisöogn och ljus att hitta hem med hjälp av, dessutom.
..fast vid närmare eftertanke är det nog inte bara sneögonen som fattas - så många hela japaner cirkulerar nog inte i mig heller, för den delen.
eller,
gör det?
...

nåväl, vad man inte vet lider man inte av.
jag lyssnar på Josh Tillman och tänk vad jobbigt det vore ifall alla musicerade så här vackert och det blev något uttjatat, tråkigt, hopplöst.
nu är det söndag. fastän jag inte hunnit säga hejdå till lördag än.
men det gör ingenting, inga tårar behöver fällas.
mina söndagsplaner är nämligen att fika, twice, och samtidigt försöka lura över brutalhostan på någon individ som ter sig lite, liite elakare än vad jag är.
bara för att det vore så otroligt skönt att slippa den, och ännu finare att få slippa den med gott samvete.


fint,
ja. det blir fint.
jag ska njuta, le och så där. promise.