better be

oktober bygger frostväggar längs grässtråna,
marken glittrar i takt med mina steg under månen,
Jakob Hellman sjunger nittiotalet tillbaka under varje bussresa hem från Hallsta
så jag behöver aldrig känna mig ensam.

ändå längtar jag till gränder,
såna mina fötter aldrig känt mellan de där smala skårorna
som bildar viktiga ugglor i huden,
i Italien och bredvid pingvinerna på Nya Zeeland,
jag vill.

mamma visste inte var det kom ifrån, men
jag har förresten ett gulnat fotografi.
det är på en pingvin med vingarna i längtan, i luften, och ansatsen att
hoppa ut, flyga upp.
man ser hur mycket den vill
behöver
flyga upp