att vara lite ledsen..

..och trösta sig med marshmallowfluff.

bor man två mil från sina starkaste plåster finns det inte så mycket mer att göra än att, ja, taga vad man har.

i mitt fall blev det en sån burk.

det smakar lite som hur jag tänker mig att moln skulle smaka ifall de blev nerpackade som godisar.

marängigt. klibbigt. endorfinsött.

första hjälpen-aktivt för besvikelsemoments, alltså.
och, så klart, oj vad jag blev sugen på moln-moments också.

kanske lyssna på den här låten

och den här litegrann