i don't know what i'd do without you

Mina brorsdöttrar luktar godast i världen.
Ibland, innan jag ska gå och lägga mig i min säng för att sova in en tålmodigt kämpande gryningssol och ny morgondag, mörkertassar jag in i deras sovrum - nästan på bara lilltån mellan Heffaklumpsgosedjur och prinsesspeglar.
Sen lägger jag mig ner, bredvid min äldsta, och bara luktar.

Åh, stora lilla fina sköra älsklingsknyte. Jag ska lära dig allt jag kan och ingen ska någonsin lyckas göra dig illa, brukar jag viska till henne och hoppas att det ger någon form av trygghet i drömmarna bakom hennes mjuka och pausade små ögonlock.
Jag låter orden liksom beblandas med de små snusljuden ur hennes näsa, drar med min pekfingertopp längs hennes tre år gamla - och alldeles kompletta - pussel av små veckstreck i handflatan under en ännu mindre skara fingerknoppar redo att spira och peta, känna på livet.

Då ligger jag bredvid henne och andas tungt i luften - som ett moln ur munnen, ur sucken och världen, tyngt av tysta känslohum kring att de där perfekta små hallonläpparna ska färda andetag och ord under så lång tid till, kyssa sina grodor av innersta längtan och smaka så mycket salt av dolda ögondroppar i höstregn under sina kommande dagar, att de skulle bara veta.

Hon kommer, trots alla mina tappra fasterförsök att stålskydda henne och morra åt minsta lilla misstänksamt vassa spetskant, såras ända in genom blodet och in i märgen av människor hon delat ut en liten del av sitt hjärta till var.
Tiden kommer till och med snubbla över dagar då hon kvider sig av ångest i sin lilla, lilla säng i den stora, allt för stora världen - i ensamhet och inåtviskningar att 'det blir bra. Allting kommer att ordna sig till slut. Jag klarar det här'.

Och plötsligt ligger hon där en kväll, bredvid det vackraste hon vet.
Ibland kollar hon genom fönstret upp i stjärnorna, men mest ligger hon bara och pillar i spår gröpta ur en handlfata som inte skulpterats färdigt än, som ännu inte känt på världen.

Hon kommer ligga bredvid, bevaka det fina varma i mörkret och inte fatta någonstans hur något så fult som hat och cigaretter kan födas i en värld som ur samma luft skapar regnbågar och spektakel med perfekta små hallonläppar.
Sen kommer hon lukta lite på håret, mörkertassa ut ur rummet och gå och lägga sig.

ps, jag älskar älskar älskar älskar älskar älskar älskar mina vänner. större än vad ordet älskar x sju någonsin skulle kunna beskriva. ingenting räddar mig som ni gör.