igår var mina högtalare på Laakso all in-humör, och åh vad jag skriker(tänk Johan Palm-fan, Idolfinal) på deras texter!!!!!11
liksom my love, helt fantastiska med ordregn i typ stormnivå. lite sådär så man börjar blir lite självmordsbenägen genom funderingar kring vad man själv egentligen gör på jorden, när dom redan finns och gör allt helt faaaaabilöös & perfekto.
dom ger mig livskriser, kort och gott! men ja, Markus är ju som sagtelum paktelum Markus & himla tur är väl det.
det skålar vi på. eller nåt.
men yadipadi, det jag skulle komma till mest av allt var att jag gnolade lite extra mycket av Moto boy-abstinens när jag vaknade av tuppens morgongal runt 13.00 imorse, så idag har jag lyssnat & längtat & saknat om och om och om igen.
han är verkligen så.. så otroligt skör. fin och skör och innerlig.. som ett litet hundvalpshjärta i nosandet efter sin hårigt mysiga varmmamma.
man blir alldeles tagen.
kolla bara vad han sa under sin P3 livekonsert från Storsjöyran -
'den här låten heter Love is the one thing you can't pretend och jag tycker den, nånstans, definierar lite vad vi håller på med. det handlar om att så fort man fejkar något, i det här fallet i allra högsta grad kärlek, så blir det fullständigt värdelöst. och nånstans försöker jag manifestera det genom att ställa mig på scen, se ut så här och sjunga som en liten pojke - och hade jag gjort det för att jag trodde nån annan ville att jag skulle göra det hade det blivit skit, men jag gör det för att jag älskar det och då blir det fan jävligt bra. eller hur? så; var er själva varje dag så dör ni lyckliga'
moto boy alltså, peeps. YOUTUBE!!!1 kej? speciellt den med Beat heart inspelad i någon cykeltunnel i Malmö. snyftigt & helt otroligt.
ni kommer ångra er om ni inte.
nån dag ska jag berätta den där sagan om ett visst litet yrväder i blå klänning som, medan hon laddade upp för Markus Krunegård som skulle spela precis efteråt, började storböla under Moto boy-spelningen, en fager och svettig sensommardag i Rasslebyggd.. Emmabodatrakterna, närmare bestämt.
men den där Markus var i alla fall partyparty & galej i fredags, och jag måste säga att det är en himla tur att Sigurdsgatan är så litet att man måste bli intim med allt där inne.
det är så himla mysigt & man kan pilla på allt på folk. om man vill.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det dummaste var ju att folk har frågat om det var jag, haha!
SvaraRadera