ibland är det bara så himla orättvist att de händer man behöver värmas av allra mest för tillfället, ska finnas allt annat än nära - fysiskt.
/\ v
ni två anar ingenstans hur mycket jag saknar, längtar efter, älskar, bryr mig om och väntar på er.
helt plötsligt ploppade ni ju bara upp från ingenstans för ett tag sen, och tänk för att det lever jag på än.
men tro mig när jag säger att jag ser fram emot ruset av glädje jag vet börjar pumpas runt i mig så fort jag får krama sönder & rapa med er litegrann igen. oh ja, believe me..
och som jag önskar att du var här nu
jag vill bara höra dina hjärtslag
måndag, september 15, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
VA? vad gjorde Börje?!
SvaraRadera... jag kunde typ inte kommentera förut för det var för mycket känslor som bara vällde runt... men... a.. jag älskar dig... och jag kan inte kommentera mer för då börjar jag gråta.
SvaraRadera